Jorden har gått i vila. Det är tyst och stilla, allting pryds av rimfrostens sköna broderier. Grannarna, som larmade i natt, sover än. Årets första dag är, som påbjuds, en vilodag.
Om jag skulle vilja avlägga något nyårslöfte överhuvud taget, så skulle det bli att än mindre låta bli att följa med min tid, dvs att vara effektiv och följa med den jäktande strömmen. Nej, jag lovar att jag ännu mera medvetet ska bjuda motstånd mot detta som är ett näst intill oövervinneligt hinder för livsnjutningen och det goda allvaret.
Jag ska, som Owe Wikström så skönt uttrycker det, sjunga långsamhetens lov.