Ack Värmeland du sköna

Värmland är fantastiskt! Jag har bott sex år av mitt liv i Värmland. Tre av mina barn är födda där. När vi flyttade därifrån sa vi att vi vid första bästa tillfället skulle flytta tillbaka "hem". Detta tillfälle har aldrig visat sig och nu känns det lite som om det kvittar. Vi trivs bra där vi finns nu!

Rolf Edberg, författaren och före detta landshövdingen i Värmland beskrev landskapet som "de glittrande vattnens land". Det stämmer! Skogen speglar sig i sjöar och åar och i själva livsnerven, Klarälven, som har sin källa i Härjedalen och som rinner genom Norge, där den kallas Trysil elv. Klarälven som slingrar sig genom det fagra landskapet innan den rinner ut i  Vänern för att komma ut på södra sidan, vid Vargön, och bli till Göta älv. Jag vet att man på västra sidan av Sverige säger att det är Göta älv som är det huvudsakliga vattenflödet och att Klarälven bara bidrar med en del, men i mina ögon är och förblir Klarälven älven med stort Ä!

Värmland är även fantastisk på andra sätt. I norra Värmland finns vargar. De är lika illa sedda här som i andra delar av Sverige. Det är ett mycket sorgligt kapitel. För det handlar inte om pengar. Djurägare får inte bara ersättning för förlorade djur, i Värmlands fall oftast får, utan djurägare får även ekonomiskt stöd och praktisk hjälp till att sätta upp rovdjurssäkra stängslen. Det hjälper ändå inte. Jägarna gastar fortsatt om att få skjuta fler vargar och helst av allt att få utrota dem helt! Min lilla slutsats är att det inte så mycket handlar om rivna tamboskap utan att det är konkurrens om jaktbytet som är orsaken till alla krav på vargjakt. Den snikna människan vill inte dela med sig!


I västra Värmland finns det något så exotiskt som vita älgar. När man får syn på en sådan tror man först inte sina ögon, de ser ut som sagodjur! Dessa sagoälgar löper mindre risk att bli skjutna i älgjakten, trots att det förstås är mycket lättare att upptäcka dem. Men tydligen tycker jägarna att det är extra fint med vita älgar och låter dem löpa! Några hamnar förstås i grytorna men de flesta får fortsätta att fortplanta sig. Synd att de inte har spridit sig över hela landet!

Det räcker dock inte med vita älgar och vargar när det kommer till exotiska djur i Värmland. Förra veckan kom det en rapport om en bonde som hade lyckats att fånga en livs levande Nandu! En sydamerikansk struts i Värmlandsskogarna? Men historien är alldeles sann! Bonden kontaktade polisen som kom och konstaterade att det var en av de förrymda fåglarna från en strutsfarm. Bonden kunde behålla Nandun och funderar nu på att skaffa sig fler. Det är då inte bara för uppfödningens och köttets skull, nej, den fiffige bonden spinner bara vidare på ett annat uppslag ur den värmländska historien .....



...... nämligen historien om de värmländska kängururna.
För ca 15 år sedan kom de första rapporterna om att en känguru hade siktats i skogarna kring Hagfors. Strax därpå syntes den i Filipstad för att även   ha blivit sedd utanför Askersund. Denna känguru måtte ha varit en hejare på att hoppa fort och långt! Nu fick man aldrig några bildbevis på den, men Hagfors turistbyrå var inte sen med att utnyttja tillfället att spinna vidare på kängurutemat. Tröjor och skyltar trycktes, kägurukostymer såldes inte bara till turisterna utan det fanns väl inte en maskerad i trakten där det inte dök upp minst en känguru!
För 12 år sedan dök det upp en ny känguru i sydvästra Värmland. Även här fanns inga bevis för dess existens trots att ett antal personer hade sett den. Det här var innan mobiltelefoner kunde ta kort på vad som helst när som helst. Turistbyrån i Grums försökte att kopiera Hagfors framgångar, men det ville sig visst inte riktigt.

Något år senare fann man då en ny känguru i de värmländska skogarna. Eller rättare sagt det var fråga om tre kängurur. Rottnerosparken, som lever på turister, hade spunnit vidare på kängurutemat och skaffat tre rödhalsade vallabys, Fanny, Flippe och  Fred. Nu hade de rymt från sin inhägnad och hoppade omkring ute i omgivningarna. Fred och Flippe kom frivilligt tillbaka men Fanny gillade friheten. Historien berättar dock inte hur den slutade för Fannys del. Kom hon tillbaka eller inte? Ja, vem vet? Hon kanske hoppar fortfarande omkring i de värmländska skogarna och ser till att turistnäringen får nya infall att leva vidare på.

Ja, Värmland är fantastiskt och jag saknar våra regelbundna resor dit. Nu, när svärföräldrarna har flyttat därifrån, har vi inte längre någon direkt anledning att besöka landskapet, men jag ska nog fundera ut någon!

Reseplanering

För länge sedan, när vi var unga och inte hade så mycket pengar och inte heller så stora krav på  komfort vad boende anbelangar, stuvade vi in våra barn i kofferten, tillsammans med madrasser, kuddar, nallar och annat nödvändigt, och åkte. Resvägen var bara på ett ungefär. Färjorna mellan Sverige och Danmark och mellan Danmark och Tyskland var man förstås tvungen att boka i förväg och de bestämde lite hur rutten skulle gå. Resten fick visa sig. Hittade vi ett trevligt ställe, som inte var så dyrt, stannade vi en natt.I nödfall tältade vi. På så sätt hittade vi många små pärlor utmed vägen mellan Karlstad/Södertälje och Krumbach, den lilla stad i Bayern där jag har vuxit upp.

Det gick att göra så rätt många år men har blivit svårare nu. Senast vi var ute och åkte bil på kontinenten, åkte vi bara från München till Zwickau, men det var svårt att hitta ett dubbelrum för bara en natt. Om man inte ville bo på ett dyrt hotell inne i en stad, vill säga.

I juli ska det blir en roadtrip genom Europa. Vägen ner är vi fyra vuxna i en bil. Efter en vecka på en bondgård i närheten av Krumbach, tillsammans med äldsta dottern med familj, går färden, i två bilar med sex vuxna och två barn, hemåt. De övernattningarna är redan bokade! Där kan man verkligen inte chansa!
Maken har suttit framför datorn och letat alternativa färdvägar osv i en veckas tid nu. Igår kväll kunde jag inte motstå frestelsen att göra likadant och jag kom fram till att detta är ju riktigt roligt!

Tänk vad enkelt det har blivit! Man knappar in några orter, systemet räknar ut hur långt det är och hur lång tid man måste räkna med att ta sig från A till B. Om man vill se något på vägen är det bara att knappa in det och man får tusen förslag, med fina bilder och allt! Söker man övernattning knappar man in det och man får förslag i alla prislägen och  med bedömningar om hur standarden är och servicen osv. Teknikens under!

Enda nackdelen, som jag kan se, är att man hittar alldeles för mycket att se och göra. Men där räknar jag med att orken sätter stop!

Jag börjar förstå vitsen med att planera en resa, det är ju halva nöjet!