Pica pica

Idag, lördagen, då vi ska räkna fåglar, tänker jag skriva ett inlägg till skatans försvar.
Skatan, denna förtalade och förföljda kulturföljare. Vacker och socialt begåvad, intelligent i klass med vissa människoapor, ömsint mot sin partner och sin avkomma, extremt uppmärksam på sin omgivning och alltid redo till försvar för den egna arten. En noggrann bobyggare, som till och med lägger tak över sitt bo,ett bo som står emot även rätt hårda stormar, även om vi ofta tycker att just ett skatbo är ett hafsverk. Skatan, allätaren, den fjäderklädda renhållningsarbetaren. Hur kan det komma sig att den är så hatad? Några av mina grannar har gjort det till sin livsuppgift att försöka att utrota skatorna. Allt från förstörelse av bon med nykläckta ungar i till avskjutning med salongsgevär har vi varit tvungna att
bevittna!
I hela Europa jagas skatan och ses som en otursfågel och den räknas till skadedjuren. Man kallar den tjuvaktig, vilket inte är sant, man säger att den jagar bort småfåglar, vilket inte är sant, man stör sig på skatans läte för att den inte sjunger lika vackert som en trast. Under medeltiden och ganska långt in i nutiden beskylldes skatan för att stå i förbund med Satan, den ansågs vara ett "häxdjur", räknades till "galgfåglarna", den siade om ond bråd död osv.
Varför?
I Kina och Korea räknas skatan till de heliga djuren. Dess svartvita fjäderdräkt ses som en symbol för yin och yang. Den står i direkt kontakt med himlen och den gudomliga makten. Skatan vördas för alla egenskaper som vi i västerlandet kritiserar den för.
Visst är skillnaden mellan öst och väst stor, men så enormt stor?

Jag tycker i vilket fall som helst att skatan är en vacker och intressant fågel som mer än gärna får vistas i min närhet, även om den vissa sommardagar kan tyckas vara lite väl glupsk när den länsar bigarråträdet.