Att vara förälder

Att bli förälder är en stor och omvälvande förändring i livet. Man får följa utvecklingen hos en ny människa och kommer mycket länge att vara en av de viktigaste personerna i sitt barns liv. I samband med att man blir förälder är det också väldigt vanligt att man funderar över sin egen barndom. I mångt och mycket handlar vi instinktivt som våra föräldrar, hur mycket vi än lovade i tonåren att aldrig göra just detta.
Det är väldigt viktigt att man som förälder, eller för den delen ledare, tänker på att barn har ett stort behov av beröm och uppskattning. Berömmet stärker deras självuppfattning, självkänsla och motivation att fortsätta att utvecklas till friska, starka individer.
Den amerikanska psykologen Abraham Marlow har graderat de sociogenetiska, dvs de medfödda, behoven hos barn enligt följande:
1.) Behovet av ömhet, omvårdnad och mänsklig kontakt.
2.) Behovet av uppskattning både från det egna jaget och från andra.

När föräldraskapet går så enormt snett som det gjorde för pappan till den stackars lille pojken i Uppsala i går, måste vi naturligtvis fördöma handlingen å det skarpaste, men vi borde även fundera över vilken barndom den pappan har haft. Jag kan inte låta bli att tänka på orden: "fädernas skuld drabbar barnen intill tredje och fjärde led". Detta är det sociala arvet!
Sen kan jag inte låta bli att undra hur den idrottsledare tänkte som inte tog reda på barnets namn, adress osv utan skickade pojken med andra föräldrar utan att ta reda på deras namn osv. Tog han sitt ansvar som vuxen?
Efter alla skandaler som har avslöjats inom barn- och ungdomsidrotten den senaste tiden borde vi alla diskutera förutsättningarna för hur våra barn kan få utöva de nödvändiga aktiviteterna som idrotten erbjuder på ett sunt och utvecklande sätt.
Sen hoppas och ber jag att de sociala myndigheterna tar sitt ansvar och utreder den synbarligen mycket sjuka familjen så att den lille pojken får en rimlig chans till att få sina grundläggande behov tillgodosedda.