Där jag är uppvuxen, i en liten stad i södra Tyskland, ringde alltid kyrkklockorna vid tolvslaget på nyårsaftonen. Det fanns förvånansvärt många klockor i de fem kyrkorna i stan.
Jo, visst sköts det ett fantastiskt fyrverkeri, anordnat av staden, men först ringde klockorna. Människor stod redan samlade, runt torget, på höjderna runt staden och lyssnade under tystnad. Jag tror inte att någon hade hört Tennysons dikt, men nog vilade samma andäktiga och eftertänksamma stämning över den stunden. En stämning som inte stördes av någon, varken ung eller gammal. En stämning som utmynnade i jubel och glädje när fyrverkeriets smällar sedan ekade över bygden.
Jag kan sakna sådana stunder, jag tror att vi behöver både och, både andakt och eftertänksamhet och jubel och glädje.
Därför ska jag lyssna i natt, lyssna på Tennysons "Nyårsklockorna" och skicka en värmande tanke till er alla.
Gott nytt år!