Midsommardag. Efter en "historisk" midsommarafton under vilken det inte föll en enda regndroppe och där värmen höll i sig till sena kvällen, är det något bistrare idag. Stängda fönster och dörrar och storkoftan på, med andra ord. Hunden Bessie trivs dock. Hon gillar inte värme.

Sommarplågorna har börjat på allvar. Mördarsniglarna kryper kvällstid omkring i trädgården. Trots att jag inte ser skillnad på dem och en vanlig svensk skogssnigel, har jag börjat att förfölja dem och, med en otäck känsla i magtrakten, försöka utrota dem. Getingarna är på gång. Under flera veckor, tidigare i våras, var det rätt många, enormt stora drottningar som irrade omkring runt huset, på jakt efter en ny boplats. Även dem har jag förföljt och försökt att utrota.

Inte vet jag om mina mordiska gärningar har lyckats, sniglarna dyker ju fortfarande upp, dock inte riktigt i de mängder som tidigare och getingarna flyger orubbliga i sina banor. Jag inbillar mig dock att de blir färre framåt sommaren om de inte hittar någonstans att bo här i närheten.

Den värsta sommarplågan av alla, nämligen fästingarna, rår jag inte på. Det är bara att inse faktum! Både hund och katter är fulla av dessa otäcka kryp, varje dag. Och då har jag ändå hällt droppar på hunden och satt på henne ett dyrt litet plastkort, som ska avskräcka fästingar och loppor. Droppen är ändå att barnbarnen fick fästingar på sig igår. Att det kröp en på Walter är kanske inte så konstigt. Han klev ju in i det höga gräset under blomplockningen. Men att lilla Alma, som inte ens kan krypa, fick en fästing på sig, det är höjden av otäckhet. För otäcka är de, dessa djur.

Jag har inget minne av att man som barn fick fästingar på sig. Ändå lekte vi i gröngräset dagarna i ända och jag kan inte komma ihåg att de vuxna barnen behövde förmanas att inte leka i skog och mark. Inte heller kan jag minnas att någon, varken jag själv eller barnen eller någon annan i min närhet, någonsin hade en fästing som satt fast.

Då infinner sig frågan, varför denna explosion av fästingar? Det var ju inte vargavintrar vartenda år förr heller. Så klimatet, med varma vintrar är inte hela förklaringen. Fler värddjur i vår närhet? Jag vet inte det. Både vilda och tama djur har funnits nära oss i hela vårt liv.

Kan det vara så enkelt, att fästingarna har funnits, precis som myggen, mer eller mindre för olika år. Men att smittorisken från fästingarna har gjort oss mer uppmärksamma och rädda och att massmedier och farmaindustri har spätt på denna rädsla?

Hur det än förhåller sig med den saken så begränsar vetskapen om fästingarna existens vår frihet att utan rädsla vistas i naturen och den avhåller månget barn från att få uppleva den hissnande känsla man får, när man rullar nedför en grässlänt. Att inte få ligga på rygg på en sommaräng och studera molnen eller att leka kurragömma i täta snår, att inte kunna glädjas åt vilda grannars besök i trädgården utan att behöva tänka på all ohyra de sprider eller att inte få uppleva äventyret att följa små, okända stigar i skogen, tar ifrån dagens barn upplevelser och erfarenheter som är omistliga. Sorgligt men sant!

Nu är det nära! Om det bara blir varmt och soligt i morgon, slår flera av mina rosor ut. De är översållade med tjocka knoppar, som bara behöver den där lilla extra dosen värme och sol för att midsommar ska kunna firas med den fantastiska väldoft som Rose de Rescht, Isphahan, Louise Bugnet, Dronningen av Danmark, Cardinal de Richelieu, Duchesse de Montebello och Erinnerung an Brod sprider. De följs två veckor senare av Rosa helenea, honungsrosen med det intagande (i ordets rätta bemärkelse) växtsättet. Den täcker en hel spaljé och måste klippas med jämna mellanrum för att inte ta över även grannens trädgård.

Vem har sagt att rosor är svårskötta? Det gäller då definitivt inte de rosor jag har i min trädgård.

Efter en arbetshelg, tillsammans med 9 raska karlar, samt en utomordentligt duktig kock i Lenas skepnad, har vi nu återbördats till hemmets lugna vrå. Det har varit otroligt kul att iaktta hur 9 män samarbetar. Ibland såg det ut som om de skulle bli osams, men de högljudda diskussionerna resulterade i att en enorm limträdbalk kom på plats. Därefter delade gubbarna upp sig i mindre grupper och arbetade på olika ställen. Allt planerat arbete blev utfört och det var inte lite arbete! Själv fick jag, i splendid solitude, utföra det tråkiga, men ack så nödvändiga, arbete med tvätt av staket och hundgård inför målning. Nu är det gjort och mannen i färgaffären hade mycket lägligt talat om att virket nu måste torka i två veckor, innan man kan måla det. Om jag räknar efter, eller rättare sagt framåt, blir det precis när jag finns på plats igen i Vassmolösa. Nåja, något måste man ju sysselsätta sig med.

I förra bloggen önskade jag mig fler goda nyheter. Det blev det med besked i dagens tidningar. Victoria och Daniels bröllop både på fram- och baksidorna samt i tjocka extrabilagor. Monarkistisk yra? Javisst! Men det lilla jag såg av bröllopet (mellan fasadtvätten) gav bilden av ett mycket fint bröllop. Värdigt men ändå personligt och avspänt. Fina tal och många kramar och pussar. Och det viktigaste av allt, de unga tu såg uppriktigt lyckliga ut.

Så, sammanfattningen av helgen är: En lyckad helg med många skratt, mycket arbete i trevligt sällskap, utsökt mat och som pricken över i:et tidningarna fulla med goda nyheter. Vad mer kan en människa begära.

Om en vecka är det midsommarafton. Vädret idag är redan som det brukar vara då, nämligen kallt och regnigt. Samtidigt som vi fryser och funderar på om man ska tända en brasa i kväll eller inte, så kommer rapporter om att maj månad har varit den varmaste någonsin, globalt sett. Den värmen måste ha funnits på väldigt långt avstånd!

Nu är klimatförändringen inget att skratta åt, men just nu hopar sig de ödesmättade rapporterna. Finanskris, oljekatastrof, nya kärnkraftverk, smältande isberg, skyfall med dödlig utgång både i Frankrike och Bangladesh. Förmodligen har katastroferna avlöst varandra även förr i tiden, utan att vanligt folk fick reda på dem, men det är inte kul att läsa tidningarna eller följa nyheterna på TV numera.

Jag förslår, för allas välbefinnandes skull, att varje tidning, varje TV-inslag ska innehålla åtminstone en god och glad nyhet. Det räcker inte för mig att Victoria och Daniel gifter sig, en gång i livet. Jag vill ha många, små, goda nyheter. De finns, det är jag övertygad om.

Sommarledigheten har tagit sin början. Jag har njutit av en riktigt skön dag, med gräsklippning, stunder av vila, solsken och blomsterprakt. Om jag fick bestämma så skulle det fortsätta så här resten av sommaren.

Tyvärr så fick även denna dag en sorgkant i och med resultatet av omröstningen i riksdagen om fortsatt kärnkraftsutbyggnad. Ledsen? Kanske. Besviken? Absolut! Och redo för revansch!

I morgon går färden mot Vassmolösa och ett handtag med mögelsaneringen av Lena och Kristers hus. Jag har åtagit mig måleriarbete, ett arbete jag har mycket lång erfarenhet av och, om jag får säga det själv, är riktigt duktig på.

Men på söndag är jag tillbaka, för fler sköna, soliga dagar i trädgården, som är som vackrast just nu i midsommartid.