Denna dag kommer aldrig tillbaka.

Färgskiftningarna i träd och på hustak, diset över åkrarna och molnflykten över landskapet.

Eller som en klok man sa en gång: " Naturen målar åt oss tavlor med oändlig skönhet - om vi bara har ögon att se dem."

Vi måste ta oss tid att stanna upp och njuta av det som är vackert. Värna om det som har givits åt oss som ett lån, ett lån som ska förvaltas och ges vidare till kommande generationer.

Har vi gjort vårt yttersta för att lämna det ifrån oss det så oförstört som möjligt?

Jag tror inte det!

Så låt oss tillsammans försöka rädda det som finns kvar, det är vårt ansvar och vår plikt.

Jag fick för ett par veckor sedan ett frågeformulär om tiden. Jag fyllde i formuläret så gott jag kunde och skickade iväg det. Efteråt har jag funderat en hel del om tid och hur vi använder den.

I en liten bok som jag bläddrade i för ett tag sen fanns exemplet om en ovanlig bank. En bank som varje morgon sätter in 86 400 kronor på ditt bankkonto och som varje kväll tar tillbaka de pengar som du inte använt. Vad skulle du göra med pengarna? Använda så mycket som möjligt förstås! Efter bästa förmåga och med mest utdelning. Använda pengarna till sånt som har bestående värde!

Nu är det faktiskt så att det finns en sådan bank. Den kallas tiden. Varje ny morgon får vi 86 400 sekunder att använda precis som vi vill. Varje kväll är förslösad tid borta för alltid. Det finns ingen möjlighet till kredit, det finns ingen möjlighet att spara för framtiden.

Låt oss därför använda tiden så klokt som möjligt. Njuta av naturens små mirakler, fyllas med värme av familjens och vänners sällskap, lära oss något nytt, hjälpa någon som har det svårt.... Använda tiden fullt ut, efter bästa förmåga och med mest utdelning.

Göra varje dag minnesvärd!

Jag har de senaste dagarna haft anledning att fundera över ålder och ungdom och kommit fram till följande:

Ungdom är inte en period i livet - det är ett sinnestillstånd, ett viljebeslut, en känslornas livskraft, en seger för modet över rädslan, äventyrslusta framför kärleken till det bekväma.

Ingen blir gammal endast genom att leva ett antal år. Människor åldras genom att överge sina ideal. År kan ge ansiktet rynkor, men att kväva sin entusiasm ger själen rynkor.

Både den som är sexton och den som är sjuttio år har i sitt hjärta förmågan att förundras över mirakel, att häpna över stjärnlika ting och storslagna tankar, att glädjas över det äventyr som kallas livet.

När vårt hjärtas innersta kärna är täckt av ett snölager av pessimism och cynism, då är vi verkligen gamla.

Men så länge murarna runt våra hjärtan är nedrivna och vårt hjärta lyssnar till budskapet om skönhet, mod och storslagna ting - då är vi fortfarande unga.

Med dessa tankar tillönskar jag er alla en underbart vacker och härlig höstsöndag.

Än lyser höstens förger i träden och på marken. Än värmer solen våra redan bleknade kinder. Än kan vi ösa ur naturens rikedom. Än sticker små blommor upp som ett löfte om evig sommar. Än kan vi vila ögonen på grönska. Än spelar sjön sin melodi för oss.

Det är en tröst att hösten är så vacker!