I dagens tidning kunde man läsa att en forskare vid Uleåborgs universitet har kommit fram till att för mycket kyla och mörker gör oss korkade. En mycket kort stunds kyla och mörker kan ge oss en intellektuell kick, men en längre tids mörker och kyla har den effekten att kroppens kognitiva processer avtar. Vi blir trögtänkta, okoncentrerade och ofokuserade, och vi kan inte göra något för att motverka denna reaktion.
Det är synd om oss nordbor! Dumma och tröga mer än halva året och alerta och på hugget under sommaren, när vi är lediga. Det är konstigt att vi överhuvudtaget kan åstadkomma någonting alls.
Visserligen är även jag piggare på sommaren än på vintern men det trodde jag berodde på mörkret. En lätt årstidsbunden depression kanske? För min egen personliga del blir jag mera trögtänkt av värme än av kyla. Tänk er själva 35 grader i skuggan! Hur många goda idéer kläcker man då? Inte en enda, kan jag lova. Det är klart, skulle jag sitta och huttra utomhus i -30 grader, så skulle inte heller jag kunna göra annat än att fokusera på att överleva.

I morse vaknade jag redan kvart över fem. Eftersom väckarklockan stod på halv sex var det ingen idé att försöka somna om. Jag kan inte längre ligga kvar i sängen och dra mig. Jag får ont i hela kroppen av det. I Tyskland kallar man detta fenomen för "senile Bettflucht". (senil sängflykt). Jag vet inte om jag skratta eller gråta åt ett sådant uttryck, men lutar för säkerhets skull åt det senare.
Termometern på förstukvisten stod på -26 grader. Det kändes, till och med den lilla biten fram och tillbaka till brevlådan. På DN´s första sida uppmanade SL alla att stanna hemma i möjligaste mån. Dessa svarta rader spred lite stämning av kris över frukosten. När klockan sedan blev sju och jag skulle skjutsa yngsta dottern till hennes buss, hade vår bil ingen som helst lust att starta. Så, vi kröp in i stugvärmen igen, hon ringde sin lärare och beviljades ledighet. Vädrets makter rår vi inte över. Det känns på något sätt tryggt, trots att det ställer till med en del problem.
Sedan försökte jag ännu en gång att få kontakt med SL för att utröna, huruvida de kan lova transport av en hel skolklass den 12 mars. Jag tror nämligen inte att det har blivit vår tills dess och då kör inte de stora bussarna till Överenhörna. Efter att ha kört en liten provtur förstår jag också varför. Kontakt via mail eller telefon gick inte att etablera med Sl, som efter att ha bytt namn till Swebus, numera heter Nobina, Vad gör en fiffig person som jag? Jo jag åkte till busshållplatsen och frågade chauffören om han har ett direktnummer. Det hade han. Åter hemma försökte jag min lycka per telefon och hamnade hos en mycket snäsig kvinna. Jag förstod, av både ton och tilltal, att jag störde och att jag egentligen inte hade rätt att ringa henne direkt. Detta struntade jag nu blankt i och krävde ett svar. Kan de lova transport av en hel skolklass eller inte? Det kunde de inte! Om man har tur så klarar de den biten, men det vet man inte förrän den dagen och timmen är kommen och då är det inte säkert att de kan transportera hem barnen. På min fråga, om de inte var ett serviceföretag, som trots allt finansieras med en del av våra skattepengar, fick jag inget svar. Inte ens ett argt. Så nu får sätta mitt hopp på rektorn och den skolbuss, som går i alla väder och väglag.

Teknikens under är fantastiskt! Son nummer två är med sin familj på semester i Jämtland. Närmare bestämt på Galå fjällgård. Där har de hyrt en mycket trevlig och fräsch stuga. Som ett litet extra, finns en webbkamera uppsatt någonstans utanför, så nu kan vi se hur det är där. Just nu är det -21 och soluppgång!
Här står solen redan en bra bit upp på en molnfri och klarblå himmel. Soluppgången här var rent magisk. Det är -18 grader. Nattens snöstorm har bedarrat och lämnat oss med mer snö än jag kan minnas. Hela 78 cm! Och mer ska det bli. Det blir ett drygt jobb åt den (läs B-O) som ska skotta fram bilen. Själv gav jag mig klockan halv sju, utrustat med snöskyffel, iväg till brevlådan för att hämta tidningen. Det var nästan så att jag hade haft förståelse för tidningsbudet, om det inte hade funnits någon tidning idag. Men jodå, det fanns det. Men den låg slängd i snödrivan.
Katterna vägrar att gå ut. Jag har redan öppnat dörrar och fönster flera gånger så att de kan gå ut och förrätta sina behov. Men nej, de vänder och går in igen. Eftersom de är "smarta" djur, har de räknat ut att om det är otjänligt väglag på ena sidan av huset så kan de ju försöka på andra sidan. Där måste det ju vara bättre! Annat är det med Bessie! Hon rusar glatt ut i trädgården för att nästan genast fastna i någon snödriva. Mycket förvånad hoppar hon runt en liten stund och rusar sedan snabbt in igen. I vinter har vi fått en mycket "lydig" hund som snällt följer oss i våra fotspår. Det är en fröjd att vara djurägare!

Nu ska jag offra en del av min söndag åt att göra upp alternativa planer för mina samlingar. Jag tror nämligen inte på att våren har kommit 12 mars och då faller min ursprungsplan.

Idag får det bli ett inlägg av helt annat slag än annars. Inga förskönande ordalag utan klarspråk får råda. Jag pekar inte ut någon speciell person eller grupp. Det är ett beteende som jag angriper. Om någon känner sig träffad så är det kanske det dåliga samvetet som gnager?
Det är nämligen så illa att vissa människor jag möter bara kan beskrivas i följande ordalag: lömska, baksluga, falska, illistiga, lismande, insinuanta, rävaktiga, illmariga, förljugna, hycklande, skenfagra osv.
Jag avskyr människor som tycks tro att jag är lättlurad och därmed även lättmanipulerad. Jag kan dock härmed tala om att jag varken är naiv nog för att inte genomskåda illvilliga metoder eller att jag låter mig manipuleras.
Hyenorna får se upp, jag är inte lätt att tas med i strid!

Fler och fler människor, som jag träffar, uttrycker en längtan efter våren. Visserligen är vintern fortfarande bländande vacker och vit och i morse bestod oss himlen med en sagolik soluppgång. Men med det återvändande ljuset kom också längtan efter värmen. Så är det bara.

Lite värme vore alltså inte helt fel. Solen kommer att få göra ett digert arbete för att smälta den myckna snön. Särskilt alla de jättelika snövallar som snöplogen har skyfflat upp ute på gatan och de enorma snöhögar, som ligger i Mälarhamnen, blir säkert liggande där ända till midsommar.

Men lite takdropp och solvärme i ansiktet skulle räcka för min egen del, jag har inte så höga anspråk. Huvudsaken är att känslan av, att våren är på väg, finns i luften. Då kan jag sitta där och drömma om det, som är våren förkroppsligat för mig, nämligen blåsippor.

Nu har jag haft "semester" från mitt bloggande en tid pga idétorka. Dessutom har jag använt min kreativitet till sådant som jag gör för jobbets räkning. Inte för att jag är mera idérik idag, men jag kan ju alltid försöka att få till något lagom givande.

Läser just i SKTF-tidningen att den första gruppen patienter som ordinerats kultur på recept har kommit igång. Målet med projektet är att undersöka om depressioner och värk kan kureras med hjälp av kultur. I Helsingborg ska 25 patienter få ett recept på två kulturella aktiviteter per vecka under tio veckor. Slottet Sofiero och museet Fredriksdal, där det finns möjlighet att delta i olika aktiviteter och senare i vår att ägna sig åt trädgårds- och djurskötsel, kommer att utgöra en viktig del i behandlingen. Patienterna ska också erbjudas att sjunga i kör, delta i en bokcirkel, gå på konserter och teater. Region Skåne och Västerbottens län har valts ut för att delta i projektet "Kultur på recept", som inspirerats av projektet "Fysisk aktivitet på recept". Det senare har ju rönt enorma framgångar så nu hoppas regeringen att även kulturen ska förkorta och förebygga sjukfrånvaro. Mycket vällovligt! Nu hoppas jag att projektet snart utvidgas till att omfatta även Stockholms län. Jag har ont i knäet,känner mig under stundom lite nere och är tidvis även mycket stressad, så jag skulle definitivt inte tacka nej till "Kultur på recept". Kruxet är bara att jag inte har någon sjukfrånvaro att nedbringa. Detta lilla aber får jag grunna på tills vidare.

Har suttit och räknat statistik med hjälp av almanackan för 2009. Då upptäckte jag att de första snödropparna 2009 sågs 6 mars. Det datumet blir det säkert inte i år. Ändå kunde man idag höra takdropp. Våren är alltså på väg, trots att snön ligger en halv meter djup. Om vädret blir lika underbart i morgon ska jag premiärsola. Visserligan inlindat i täcken och i solgropen bakom huset, men ändå! Och solpremiären i fjol var först 4 mars, allt enligt almanackan. Jag är i normala fall ingen som för statistik, om jag inte är tvungen till det. Men vårtecken har jag antecknat genom åren och det tycker jag är rätt kul, att kunna gå tillbaka och jämföra de olika åren.
Annars har jag idag utnyttjat teknikens under till att chatta med mina unga vänner i olika delar av vårt avlånga land samt på andra sidan Atlanten. Inte för att jag riktigt begriper hur det går till, men fantastiskt är det. Att kunna sitta hemma framför sin dator, skriva ner en tanke och efter ett litet tryck på tangenten svischar denna tanke ända till Amerika och får ett svar. Otroligt! Även om det man skriver inte alltid innehåller så speciellt djupa tankar så är detta ändå kommunikation på hög nivå.

Snö, snö, snö och åter snö. Den är vacker. Den känns som när man var barn. Den täcker alla fula skavanker på gator och torg (nästan i alla fall). Den glädjer hunden och stör katterna. Den hjälper morfar och Walter att leka tillsammans utomhus, fast de kallar det att jobba. Den är helt enkelt alldeles underbar.
Men jag kan ändå inte låta bli att undra hur mycket snö det egentligen kan komma. B-O har svårigheter att göra av all snön. Gatan är full. Numera kan bara en bil åka åt gången, det går inte att mötas längre. Jag kan knappt komma ihåg när vi hade så mycket snö sist. I morse var jag ute och mätte snödjupet. Då låg det på 40 cm. Sedan dess har det snöat hela dagen. På nyheterna har de berättat att flera skolor i landet håller stängt pga den myckna snön.
Jag börjar ana att mina förhoppningar, om att bli insnöad på riktigt, kommer att infrias. Äntligen lite extremväder!