Eld

Elden, detta element som både skrämmer och fascinerar oss människor. Arkeologerna tror att vi har använt oss av kontrollerad eld så länge som 790 000 år. Den tidiga människan måste ha känt samma fascination som vi, annars hade hon inte tämjd eldens fruktansvärda kraft. Elden som sprider ljus och värme och som revolutionerade tillvaron, men som också kunde förgöra allt levande.
Eldens fascination finns kvar även idag. Det är inte bara "mysigt" att kura framför en brasa. Tankarna får en helt annan dimension om de får "renas" genom eldlågornas dans. Eldens renande karaktär har funnits med i alla tider. Olika reningsceremonier, bål som ska skrämma iväg knytt och andra odjur, skärselden som ska rena oss från vår synd. Men också brännoffer, häxprocessernas bål, helvetets eviga eldar.
Även i symbolspråket ingår elden, kärlekens eldar, trons eld, de svävande eldlykt- orna, Kom loys, som tar med sig de avlidnas andar upp i rymden. Symboler som vi har lätt att ta till oss och kan förstå.
Eldens värme som ger mer än bara det. När jag i helgen var på Berget i Rättvik kunde jag inte undgå att lägga märke till husfolkets äkta och oförställda glädje över den nya braskaminen. Brasan brann från morgon till kväll och många, fler än vanligt, både gäster och husfolk samlades i brasrummet. Lampor släcktes och vi satt bara och lät tankarna flyga iväg, kände både den rent fysiska strålningsvärmen men även den tysta gemenskapens värme i rummet.
Idag brinner brasan i mitt hus, att sprida både värme och trivsel.