Saknad!

Sedan rätt många år tillbaka antecknar jag vårtecken i min almanacka. Det är rätt intressant att kunna gå tillbaka och se när de första vårtecknen kom olika år. Tussilago, blåsippa, nässelfjäril, humla, lärka och tofsvipa. Allt antecknas och gläder mitt vintertrötta hjärta.

Vid närmare granskning och efter att jag, flera år i rad, har saknat just starens ankomst, tog jag mig en titt i almanackorna ända tillbaka till 2005. Ingenstans fanns starens ankomst antecknad! Och ändå söker min blick varje vår efter den svarta lilla fågeln som glänser så vackert i grönt och purpur och som är alldeles vitprickig i fjäderdräkten. Dessutom kommer en stare sällan allena utan enorma flockar böljar fram och tillbaka i luften. En konst som får en att undra hur koordinationen fungerar. Men den synen var det länge sedan jag fick se.

Om man googlar på staren så står det, faktiskt, att den är Europas vanligaste fågel. Varför saknas den då här? Den hålls gärna nära betande däggdjur och det kan vi faktiskt bjuda på, om den kan tänk sig att  hålla tillgodo med hästar. Ökad pesticidanvändning kan vara en förklaring och framför allt minskning av ängs- och hagmarkerna! Men även klimatförändringarna kan vara en förklaring. Staren är lte av en opportunist, den stannar kvar om det är passande förhållanden. varför flytta i onödan?  Men här, hos oss i Enhörna, tycks den inte vilja stanna!

Jag saknar den extra mycket, eftersom den finns med över vårens budbärare i den tyska versionen av "Alla fåglar kommit ren". Utan stararna blir det helt enkelt inte vår på riktigt!

Pension?

Sedan en tid tillbaka har mina tankar kretsat kring min pensionering. Frågor om när, hur och ibland till och med varför har snurrat runt i mitt huvud.

Varför gick snabbast att klura ut. Det är dags helt enkelt! Orken är inte riktigt som den har varit och tanken på att behöva passa tider och att börja om med något nytt varje termin, att vara kreativ och driftig, den tanken lockar inte längre.

Hur är enkelt, jag säger till att det datumet går jag i pension. Punkt slut. Nu gäller det bara att informera pensionsmyndigheten om det så att jag har något att leva av.

När var lite svårare. Det är inte helt enkelt att hitta i djungeln av förordningar och om man har en tjänst som jag har, då blir det väldigt svårt att få en överblick. Men med hjälp av pensionsmyndigheten, facket och Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation fick jag fram att jag kan gå i pension från 1 april 2014. Det är från det datumet jag får full pension.

Sen återstod frågan om semester. Har man en uppehållstjänst har man egentligen inte riktigt semester. Man är ju ledig ändå. Men man tjänar in semester i alla fall (ni förstår att det är krångligt) och under januari, februari och mars 2014 tjänar jag in 2,9 semesterdagar per månad. De dagarna kan jag antingen få ut i reda pengar eller ta ut i ledighet. Jag bestämde mig för det sista. Så 19 mars 2014 säger jag tack och adjö, drar mig tillbaka och njuter av ledigheten.

Sen vet jag, redan nu, att jag kommer att fylla mina dagar med en massa olika saker. Men det är känslan av att inte behöva passa tider, att kunna vara spontan och flexibel och det faktum att jag kan gå och skrota i min egen takt, det är det jag ser fram emot mest av allt.

Så, planeringen inför hösten och de veckor på vårterminen, som jag ska jobba, är i full gång och eftersom tiden går så rasande fort numera så är jag snart där!