Eftersom jag har varit på kosläpp idag kan jag inte släppa tanken på kossor. Jag har ett särskilt förhållande till dessa djur allt sedan den dagen då jag som sjuåring fick hjälpa till att fösa korna från hagen till stallet och sedan tillbaka igen. Nu tror jag inte att kossorna verkligen brydde sig om mig, där jag gick bakom med min käpp men jag kände mig ändå väldigt stor och betydelsefull. Vilka som är passande konamn vet jag inte, men de förtjänar riktigt fina namn, tycker jag. Sen är jag så konstig att jag tycker att ko luktar gott! Jag vet också att en ko som har ett namn och som tilltalas med det, reagerar på denna personliga kontakt, blir lyckligare och ger 258 l mer mjölk om året än en ko utan namn! Eftersom kor är sensibla djur så reagerar de också på musik. De tycker särskilt mycket om Mozart och där har vi något gemensamt, kossorna och jag! Den koras jag älskar mest är det så kallade Braunvieh (exempel på bilden) som finns i alperna. Dessa kor har ett sånt milt och förstående uttryck i sina ögon, är så lugna och tillgivna att man inte kan annat än att älska dem.
Du skriver med en sådan medkänsla, att jag hamnar 65 år bakåt i tiden, till min farföräldrars kor. Kloka fina djur med sina speciella namn.
SvaraRaderaBilden på "alpkossan" är verkligen fin.
Karla, tack för att vi fick en glimt av kosläppet!