Födelsedagar

Det finns några födelsedagar bland alla dem, som har passerat under mitt hittillsvarande liv, födelsedagar som jag minns alldeles särskilt.
Min första födelsedag kommer jag naturligtvis inte ihåg, men presenten jag fick, en nalle, har jag fortfarande kvar. Den har varit min käraste ägodel under hela min barndom. Den blev flera gånger utsatt för attentat från min systers sida, sista gången genom att hon klippte av öronen på den. Sen levde nallen många år utan öron, satt alltid någonstans i mina olika hem tills den dagen då hunden Humphrey, för att straffa mig, tuggade sönder nallen så den tömdes på sitt innehåll av sågspån! Därefter fick nalle en ny kropp med nytt innehåll och av de överblivna delarna av den söndertuggade kroppen fick han nya öron. Nu sitter nalle bakom glasdörrar, för säkerhets skull! Man vet ju inte vad Bessie kan få för sig!

Min femte födelsedag minns jag. Jag blev uppvaktad tidigt på morgonen, med sång och presenter. Sen väntade jag ivrigt på eftermiddagens kalas. Jag hade bjudit mina två vänner, vi skulle få kaka och varm choklad och leka lekar. På den tiden skulle även femåringar sova middag, vilket vara rena rama tortyren just den dagen. Det gick bara inte! Gästerna skulle komma klockan tre, men jag gick och hämtade dem redan klockan två! Sen kom kakan och den var till belåtenhet, men sen kom den varma chokladen och det blev rena rama katastrofen, tyckte jag. Min mamma hade kokat varm choklad på MJÖLK! Mjölk var det absolut värsta jag visste och att få det på sin födelsedag! Nåja, gästerna tyckte det var gott och jag slapp dricka av den så det var inte fullt så hemskt som jag först trodde. Därefter lekte vi många lekar och födelsedagen blev en succé, trots den varma chokladen, kokat på mjölk.

Nästa födelsedag, som jag minns alldeles särskilt, är min 10-årsdag. Jag hade bara bjudit en enda gäst, nämligen Messmer-Heidi. Nu var hon egentligen min storasysters bästa vän och namne, men jag älskade henne mer än min storasyster. Heidi lät mig alltid vara med i de stora flickornas aktiviteter, helt i motsats till min egen syster som alltid sa nej. När Messmer-Heidi kom hade hon en liten elefant med till mig och den elefanten finns fortfarande kvar i mina gömmor.

Alla andra födelsedagar flyter ihop till en enda stor fest, men dagen idag blir det annat med. I morse ringde en snart(!) 5-åring och gratulerade och sjöng högt och tydligt "Ja, må hon leva"! Han sjöng så högt att det nog hade kunnat höras utan telefon ända från Vasastan! Sen gick B-O och jag en stilla skogspromenad med Bessie och just nu sitter jag och väntar med spänning på den tårta som barn och barnbarn ska göra och i kväll blir det först bio och sedan middag på restaurang.
Med andra ord, en dag att minnas!