Gullviva och förgätmigej

Gullviva, primula veris, och förgätmigej, myosotis scorpiodis, två mormorsblommor av högsta rang. När jag var liten gick vi alltid till en lund och plockade enorma buketter av gullvivor. Det skulle jag väl inte göra idag, men jag kan fortfarande känna berusningen av denna mängd solgula blommor i det gröna. Tillsammans med förgätmigej, min barndoms älsklingsblomma, utgör de sinnebilden av den perfekta ängen, som på bilden här intill. Tillsammans utgör de en oslagbar kombination. Gullviva, som på tyska heter Himmelsschlüssel och som förr kallades Sankte Pers nycklar, har jag försökt att etablera i flera år. Det lyckades rätt bra och de förökade sig villigt, men i år för de en bitter kamp mot alla hundtassar som utan hänsyn trampar ner dem. Förgätmigej står mera skyddad bakom växthuset och sprider sig även den. Så vem vet, kanske någon gång i en avlägsen framtid kommer det att se ut som på bilden. Fram tills dess får jag nöja mig med de enstaka exemplar som överlever mot alla odds.