När jag började bloggandet lovade jag mig själv att aldrig "hänga ut" en enskild person. Men idag måste jag göra ett undantag från den regeln. Personen i fråga är en offentlig person och det beteende jag ska kritisera skedde offentligt. Så hon får skylla sig själv. Inte för att jag tror att hon någonsin kommer att läsa detta, men i alla fall.

Igår disputerade vännen AnnaLena med sin avhandling "Sätt att räkna tiden", en analys av åldrande och minne i Sigrid Combüchens trilogi Värme, Korta och långa kapitel och En simtur i sundet. Opponent var Merete Mazzarella.

För ett par veckor sedan var jag och lyssnade till just Merete Mazzarella när hon berättade om sitt författarskap. Jag upplevde henne då som inspirerande och rolig. Nästan lite ödmjuk i sin framtoning.
Igår framträdde en helt annan människa. Merete Mazzarella inledde disputationen genom att tala om att man, minsann, i Finland har disputationer på minst sex timmar och att hon ansåg att de fjuttiga två timmar som var avsatta här, inte var tillräckliga. Med andra ord, i Finland vet man att grilla sina doktorander och i Sverige släpper man igenom folk alldeles för lätt. Det är möjligt att det förhåller sig på detta vís, det vet jag inget om. Men denna åsiktsyttring hörde då verkligen inte hemma just där och just då. Därefter konstaterades att det bara fanns en mikrofon. Man ringde efter vaktmästaren och det kom en ung kille, som artigt frågade vad det var för problem med mikrofonen. AnnaLena upplyste honom om att det bara fanns en mikrofon. Varpå Merete Mazzarella, mycket spydigt kläckte ur sig: Vi är ju faktiskt två personer här, som du kanske kan se. Killen gick och återkom aldrig. (Heja vaktmästarn!)
Sedan började själva disputationen. Detta var den mest elaka tillställningen jag har varit på! Merete Mazzarella rackade ner på allt och när AnnaLena, mycket tappert, försökte att försvara sig och sin avhandling, blev hon gång på gång avbruten av opponenten. På ett mycket ohyfsat sätt. När hela disputationen nästan var över och stämningen i hörsalen blev mer och mer fientlig (mot opponenten) så gick Merete Mazzarella till direkta personangrepp. Först mot AnnaLena med: du som litteraturvetare borde verkligen kunna skriva bättre och vara mera noga med ditt språk och sedan mot handledarna och i förlängningen hela Linköpings universitet som handledare borde ni ha sett felaktigheterna och inte släppt igenom det här.
Därefter tågade hon ut och försvann, som tur är. Jag tror att jag kan tala för samtliga närvarande när jag säger att alla drog en lättnadens suck när Merete Mazzarella försvann. Betygsnämnden sammaträdde i en timme och kom sedan med beskedet att de enhälligt hade godkänt AnnaLena Hållners doktorsavhandling. Grattis AnnaLena!

Tillbaka till dagens hatobjekt nummer ett.
Hon är professor i nordiska språk vid Helsingfors universitet. I sitt författarframträdande nämnde hon att många finlandssvenskar känner sig i underläge gentemot rikssvenskar. Det är mycket möjligt att det förhåller sig på detta vis. men att ta ut sin frustration över detta på en enskild doktorand i en disputation är oförlåtligt. Den arrogans hon uppvisade är oförlåtlig. Den brist på vett och etikett som hon visade upp är oförlåtlig. Den elakhet med vilken hon försökte att tillintetgöra en enskild människa är oförlåtlig. Den dödssynd hon begick, nämligen högmodets svåra synd, är oförlåtlig.
Hon må vara en högtutbildad akademiker i sitt ämne och hon må ha gjort karriär flera gånger om, men det bestående intrycket av henne igår är: en bitter, småsint, ohyfsad, elak satkärring! Ett är säkert, jag hör då definitivt inte längre till hennes läsekrets.