Ibland förundras jag över hur olika vi människor kan reagera på samma sak.
När jag idag var på besök i skolan, tittade solen fram ungefär 2 minuter. Jag var på väg i korridoren, tillsammans med en lärare och utbröt spontant: "Solen, vad underbart! Synd att vi måste vara inomhus just nu. För när vi är klara här har den säkert försvunnit igen."
Den kvinnliga läraren kontrade med: "Nej, det är tur att vi är här just nu och inte hemma. På så vis slipper vi se alla dammråttor!"
Ja, på detta sätt fick vi båda två glädjas över att solen äntligen visade att den fanns kvar bakom allt det gråa och ruggiga.

Eftermiddagens skogspromenad försiggick i mörker. Det är lite svårt att passa in Bessies obligatoriska två promenader under den ljusa delen av dygnet. B-O har kapat åt sig förmiddagspromenaden och eftersom han är morgontrött kommer de sällan iväg förrän vid tiotiden. Om man då går rundor på två - tre timmar så är det lite för tidigt att gå ut redan vid tretiden. Bessie har ingenting emot det, men ändå. Nej, jag får nog skaffa en pannlampa, även om man ser ut som ett fån med den. Undrar bara om en pannlampa kan skrämma viltsvin?
Jag har nämligen ingen längtan efter att möta dem öga mot öga.