Allhelgonahelgen är över.

Yngsta dottern och jag serverade kaffe och kaka i Överenhörna kyrka hela lördag eftermiddag. Ett fantastiskt sätt att få komma människor inpå livet. Människor som man annars inte skulle prata med.

Det som jag tycker är extra fantastiskt är att yngsta dottern uppskattar dessa timmar lika mycket som jag. Hon har en naturlig fallenhet för att både prata med människor i olika åldrar, men även en unik förmåga att lyssna till deras berättelser. Och jag kunde ännu en gång konstatera att de som kom uppskattade att hon, som ung flicka, ville vara där för att ta emot dem och hålla dem sällskap en stund.

Idag kom en grupp sexåringar på besök i kyrkan för att prata just om döden och det som de tror händer efter den. De var allvarsamma och kom med många kloka funderingar. Som avslutning tände vi var sitt ljus och sedan fick de sitta stilla och tänka egna tankar till lugn musik. De klarade, hör och häpna, fem hela minuter utan minsta pip. Fröken var alldeles tårögd efteråt. Barn är underbara!