Idag hade vi besök av yngsta barnbarnet, W., två år.
För inte alls länge sedan var han en, visserligen stor till växten, men ändock baby. Nu är han en, fortfarande stor till växten, riktig pojke. En pojke med egen vilja, egna idéer om hur saker ska användas, en pojke som kan nästan allting helt själv och som tycker att leksaksspadar och dito krattor är löjliga. Nej, han ska använda riktiga redskap! Eftersom trädgården saknar en sandlåda, den gamla har förvandlats till smultronland, måste han gräva i mormors rabatter. Detta gör han med mycket energi och högljudda stönanden. Sedan talar han om för mig vad jag ska göra. Nämligen kratta ut högarna som han gräver så att han kan gräva nya gropar. Rolig lek, det där. Undrar bara om tulpanlökarna tycker likadant.

W. är mycket förtjust i katter. Två av våra katter är dock inte förtjusta i hnonom. De flyr vid blotta åsynen av honom! Tur att katten Rossini är cool och stannar så W. kan få klappa honom. Det gör han mer än gärna och eftersom han även vill mata katten, är Rossini honom väl sinnad.

Hunden Bessie visar ett stort tålamod med honom och W. pratar med henne och försöker att få med henne i lekar osv. Riktigt rörande att iaktta detta. Enda gången som W. tycker att Bessie stör, är när vi sitter i lekstugan och mumsar på kex och Bessie tränger sig in för att dela godsakerna med oss. Då blir hon utvisad! Inte av mig, utan av W.

Eftersom W.är en riktig liten pojke gillar han också att brottas med sin morfar. Han tar i allt vad han orkar, tills han blir alldeles röd i ansiktet och mormor nästan tycker att nu är han nog lite ledsen. Men nej, W. skrattar förtjust när han kommer loss och vill börja om med samma lek direkt igen. Han tycker nog själv att han är världens starkaste pojke!

Undrar bara hur stor och stark han är i morgon när han ska gå till förskolan igen. W. och hans mamma har varit sjuka ett par veckor och varit hemma . Nu tycker han väl att det livet ska fortsätta. Han är inte förtjust i att mamma lämnar honom ensam där. Men fröken säger att han slutar gråta, bara mamma har gått och att han sen har hur kul som helst. Jag skulle vilja var en liten mus lyssna och se hur det är när W. leker med bästisen F. och hur det är när de äter och sen sover middag. Någon gång får jag nog gå på ett litet studiebesök. Kanske när det är St. Martin?