Klockor

Ända från det att jag för sådär 57 år sedan lärde mig klockan, har jag haft problem med digital tidsredovisning. Ja, det är väl lite överdrivet att kalla det problem, men i alla fall. På den tiden fanns det endast analoga klockor och det var tillräckligt svårt för en sexåring att lära sig klockans mysterium. Något år senare kom då inlärning av den digitala tidsredovisningen. Bra att kunna om man ska åka tåg t ex. I alla fall sas det så, när vi undrade varför vi var tvungna att lära oss något så svårt. Jag lärde mig, men jag har under alla dessa år alltid föredragit analoga klockor. Framför allt väckarklockor. I normala fall och i vaket tillstånd spelar det kanske inte så stor roll vilket som, analogt eller digitalt, men när jag vaknar till mitt i natten och undrar hur mycket klockan är, gör det en väsentlig skillnad om det är en analog klocka eller en digital. Jag kastar en kort, snabb blick på den analoga klockan bredvid sängen och tiden sjunker in i mitt halvvakna jag utan minsta tankeverksamhet. Men de gånger jag är bortrest och sover med digitala klockor bredvid sängen, blir jag tvungen att vakna såpass mycket att jag medvetet kan tänka ut vilken tid det är. Sen blir det förstås mycket svårare att somna om! Jag vet inte om det är fler än jag som har samma "problem" men jag föredrar analoga klockor, både på väggen i köket, bredvid min säng och på mitt skrivbord. En snabb titt och jag vet! Bildens budskap är helt klart överlägset siffrornas. Sen är jag inte sämre än att jag inser att även den digitala tidsredovisningen har sina fördelar, men det är sällan jag har användning för den.
Sen har jag fått ett annat digitalt problem. 1 april slutar de tyska TV-kanaler som jag tittar på att sända analogt. Nu undrar jag förstås hur jag ska lösa detta lilla välfärdsproblem. Men, det löser sig säkert också, som allt annat.