Apotek

Jag såg på helgmålsringningen på TV igår, med Martin Lönnebo. Han talade om "själens apotek". Han talade om en av våra folksjukdomar och vad han förordar mot den. Gårdagens mirakelmedicin var veneratio, vördnad. En medicin som hjälper mot högmod och girighet.

Från och till hör vi om människor som berikar sig på andras bekostnad. Trots att de bevisligen redan har det mesta som behövs för ett överdådigt liv. Det kan vara direktörer,politiker, präster, eller sådana som du och jag.
Jag tror att vi alla blir både upprörda - och vemodiga när vi möter detta fenomen.
Upprörda därför att denna mentalitet är ett gift som sipprar ut i samhället, ökar klyftorna och försvagar demokratin och tilltron till politikens möjligheter att skipa nödtorftig rättvisa.
Vemodiga därför att girigheten, en av de klassiska dödssynderna, i grunden är banal. En åkomma som devalverar vanligtvis förnuftiga, vuxna människor till små barn som ber om att bli sedda, älskade. Och som därför ständigt måste bekräfta sitt värde genom att sälja sig allt dyrare på marknaden.
Man kan fundera över girighetens rötter. Är de medfödda? Ja, men bara delvis. Forskarna vet numera att Homo sapiens även har altruismen, generositetens sinnelag, inskriven i sina gener. Vårt biologiska arv rymmer både egotripp och medmänsklighet. Vad som kommer att dominera avgörs till sist av kulturen och de samhälleliga värde- och normsystem som råder i ett givet läge.
Medicinen, veneratio, vördnaden för allt levande, respekten för våra medmänniskors liv och behov, är något vi måste söka efter varje dag och varje stund. Den finns där, helt gratis.
Humanismen är ett botemedel, liksom politiken när den engagerar oss i goda visioner. Men jag hoppas dessutom för en renässans för en öppen och vidsynt religiös dimension. Med upplevelsen av en universell kärlek, så stark att den ger oss självrespekt och identitet nog att orka stå emot girighetens banala lockelser.