Glädjetårar

I morse klockan sju meddelade en märkbart rörd nybliven pappa att han och hans fru hade fått en liten dotter.
Jag vet inte hur ni känner det, men jag gråter väldigt sällan och tårögd blir jag inte heller så ofta, men om jag blir det är det alltid när någon visar att han/hon är rörd, fäller glädjetårar. Alltså vid tillfällen när människor visar med all tydlighet att de är så uppfyllda av glädje att de inte kan hålla tillbaka tårarna.
Det är inte allt för länge sedan som man gjorde sig omöjlig om man visade översvallande känslor offentligt. Varken stor glädje eller sorg skulle visas upp för andra. The stiff upper lip, som Englands överklass säger, var regeln.
Det är kanske tidsandan eller bara sunt förnuft som har ändrat på detta. Tur är väl det! Våra känslor är livsviktiga och att visa dem är, enligt mitt tycke, en mänsklig rättighet. Därför blev jag extra glad att Daniel visade sin glädje och jag ska villigt erkänna att jag blev lite tårögd av detta.