Barnlek

När den fjärde gruppen femåringar är på väg för att "leka kyrka" med mig och efter att jag har fått en uppdatering från barnkonventionen om att alla barn har rätt till lek och vila, kan jag inte låta bli att fundera över min barndoms lekar.
Mina egna lekar var i stor utsträckning s k rollekar. Jag var ett mycket fantasifullt barn och de få leksaker jag ägde användes till alla möjliga lekar, inte bara de som de ursprungligt var tänkta för. Jag var också ett väldigt självständigt barn, vilket gjorde att jag var utomhus och drog mina cirklar vidare och vidare bort från hemmet. De första årens hemvist i en liten by begränsade min frihetsdrang, men det räckte till för mina behov. Området kring bäcken var min favoritplats, lite undanskymd, lugnt och samtidigt spännande för ett förskolebarn. Jag byggde hela samhällen vid bäcken, samhällen som befolkades av grankottsdjur och kastanjemänniskor. Det var vid bäcken jag gömde mig när jag egentligen skulle ha varit i Kindergarten. Dit ville jag under inga omständigheter gå, så jag väntade vid bäcken tills jag såg att de andra barnen var på väg hem och då följde jag efter. Detta lilla falskspel pågick en hel vecka innan jag avslöjades. Därefter slapp jag Kindergarten och de, i mitt tycke, hemska pojkarna
När skolplikten tvingade mig in till staden fick min upptäckarlust nya mål att utforska. Detta uppskattades inte av mina föräldrar! Allt från bevakningsuppdrag av utsatta personer, över ren spionverksamhet för att utröna vad de ryska familjerna till stationerade soldater bakom den höga muren hade för sig, till mördarjakt och förföljelse av en mycket misstänkt man med bandage kring huvudet!
I den lilla bayerska staden, var vi hamnade efter vår flykt från DDR, fanns SKOGEN! Där tillbringade jag många sköna timmar, ibland i sällskap av andra barn men allt som oftast helt på egen hand. Det var nu leken bytte karaktär. Jag låtsades visserligen fortfarande att jag bodde i skogen och byggde mig kojor att bo i, men nu tillkom även iakttagandet av allt levande som fanns där. Under nästan hela min skoltid var jag indian. När de andra lekte cowboys och sprang runt med knallpistoler, smög jag omkring i min indiandräkt som mormor hade sytt av gamla kläder. Jag var med i leken men på mina egna villkor, precis som vid bäcken i byn och när jag utförde mina självpåtagna uppdrag som hemlig agent.
Numera leker jag med både barnbarn och förskolebarn som kommer på besök, då får jag anpassa mig efter deras regler och villkor. Idag går det bra! Jag har fått vara mig själv och utvecklas efter mina förutsättningar och på mina egna villkor. En ynnest som jag önskar att alla barn skulle få.