Hjärta, smärta och ett helgon

Alla hjärtans dag! En tradition som kommer via den anglosaxiska kultursfären. Som har blivit en "hit", särskilt bland unga människor. En särskild dag för oss att komma ihåg våra nära och kära och ett tillfälle att lämna små kärleksfulla gåvor eller kort. En dag då många blir glada och lyckliga, känner sig utvalda och uppskattade.

Tyvärr finns också de andra, de ensamma som ingen bryr sig om, de som står utanför gemenskapen. Det finns några dagar om året då denna uppdelning blir särskilt tydlig. Tyvärr är det dagar då kärleken står i förgrunden. Dagar då ensamheten blir extra påfrestande och där många känner sig som den lilla flickan i H. C. Andersens saga om flickan med svavelstickorna.

Det är absolut inget fel i att uppvakta den man älskar och jag tycker inte ens det är så konstigt om man inte tänker på någon annan än just den älskade. Det jag värjer mig emot är kommersen runt högtiderna. Tävlingen som finns bland unga om hur många kort man har fått. Kort som egentligen inte betyder mer än att någon vill framstå som extra omtänksam och givmild. Den tävlan som redan praktiseras på våra förskolor. Några fantasifulla lägger ner sin själ i att göra kort till alla kompisar, andra har inte den förmågan eller saknar viljan. Det blir så påtagligt fel! Varför kan man inte bara göra något tillsammans och sätta sig i ring och ta varann i hand?

I den lilla stad där jag har växt upp finns i den stora kyrkan mitt i staden, St: Michael, ett helgon som heter ST: Valentin. Han ligger, klädd i siden och sammet och försedd med ädla stenar i en glaskista. Rätt makabert, om jag tänker efter, men inte ovanligt i katolska kyrkor i södra Tyskland. Jag upptäckte först på min 60-årsdag att han ligger där. Han är ett s k Katakombhelgon. En helig person som efter martyrdöden begravdes i katakomberna och som sedan på mystiska vägar har hämnat i Krumbach i Bayern.
När jag googlade på St: Valentin visade det sig att det är frågan om upp till 14 olika helgon med samma namn och ingen vet vem av dem som är just den Valentin som är skyddshelgon för alla älskande par.
För mig spelar det ingen roll. Jag älskar visserligen helgonlegender, men jag har svårt att tro på dem och det är ju trots allt andemeningen som är det viktiga: Älska varandra!
Därför, ha en riktigt bra Alla hjärtans dag!