Den nödvändiga vilan

Han sade till dem:
"Följ med mig bort till en öde trakt,
så att vi får vara ensamma
och ni kan vila er lite"
(Markusevangeliet 6:31

Vi pulsar i det vita vinterlandskapet. Fruset, till synes livlös. Men under snön, nere i marken, slumrar miljarder kryp, insektslarver, maskrosfrön. De vilar och hämtar kraft - för att orka möta vårens utmaningar. Kanske ett livsmönster vi tvåbenta sekundjägare borde unna oss mera av? Om människosläktet kunde lära sig av växtriket att följa årstidernas växlingar och låta perioder av intensiv blomning följas av perioder av vila. I stället för att kräva av oss själva och varandra att vi ständigt ska vara på topp, borde vi låta naturens dynamik mellan aktivitet och vila, vara ett livsmönster för våra liv.
Forskarna som studerar djurens övervintringsstrategi skiljer på kölddvala, vinterdvala och vintersömn. När temperaturen ligger kring -20 är jag benägen att anamma någon av dessa strategier.
Jag vet inte om jag ligger helt fel, men jag har en känsla av att vinterns viloperiod har försvunnit helt. Tiden då vi borde få vila oss har blivit den tid på året som är fylld med mest aktivitet. "Nya tag" ska tas på alla möjliga sätt och vis. Planer för hela året upprättas, mötestider bokas, semester planeras osv. När motsvarande sker på hösten känns det självklart och det är skönt att allt kommer igång igen, men så här års, när kraftreserverna tycks vara tömda så upplever jag det mest som en belastning. Jag skulle vilja krypa tillbaka in i mitt skal, som Skalman, och ta mig en sovpaus.