Tredje etappen

Dag tre av resan började, som de två andra, med lagom temperatur som raskt steg upp till plus 36 grader! Jag undrar så hur vi klarade resor på kontinenten förr? Utan AC, utan navigator och med en hoper barn längst bak i kofferten.

Jag hade en idé om att se Ardennerna, detta skogsbeklädda, bergsområde  i sydöstra Belgien, Luxemburg och Frankrike. På kartan såg det enkelt ut att åka omkring där. Jag hade valt ut ett hotell i en mycket okänd ort i Luxemburg, Pommerloch. Dagmar hade vissa svårigheter att hitta, hon ville hela tiden ha en gatuadress. Men det fanns ingen sådan. Nåja, tänkte vi, när vi väl kommer till Pommerloch, kan det ju inte vara så stort att man inte kan hitta ett hotell. Det var det inte!

För att inte gå händelserna i förväg, så börjar jag med att berätta att vi lämnade Zwolle och reste söderut. Landskapet var platt och åter platt. Så småningom kom lite kullar, men berg? Nej, det kom först långt senare! Vi lämnade Nederländerna och åkte in i Belgien. För mig, som är så gammal att jag kommer ihåg den tiden då det var riktiga gränser, med både passkontroll och tulltjänstemännens frågor på alla möjliga språk, känns det idag lite snopet att det enda som skiljer länderna åt är, att det kommer en blå skylt med stjärnor och landets namn. Missförstå mig inte, jag är både för fri handel och fria gränsövergångar, men lite nostalgi kostar jag på mig!

Belgien har vackra städer och vacker natur, det vet jag sedan tidigare, men Vallonien hör varken till det ena eller det andra. Industriland! Jag förstår att de utvandrade. Precis i höjd med Namur började det bli vackert. Kommer ni ihåg drottning Blanka? Hon som var från Namur och som gifte sig med Magnus Eriksson, blev svensk drottning och som åsyftas i "Rida, rida ranka, hästen heter Blanka"? Hon var född i en vacker trakt!

Strax efter Namur kom vi in i Luxemburg och nu förde Dagmar oss på små vackra, krokiga vägar som på kartan var streckade med grönt och som alltså är extra vackra, till vårt etappmål, Pommerloch.
Det var inte svårt alls svårt att hitta hotellet, det fanns liksom inget annat! Mitt ute i ingenstans stod ett modernt hotell och två bensinmackar! Både hotellägaren och jag undrar fortfarande hur jag hade hittat just denna övernattningsmöjlighet.

Om vi tyckte att det var varmt i Zwolle så var det ingenting mot vad det var i Pommerloch! Och med vår vanliga tur hade hotellet ingen AC och våra fönster låg mot väster! Som vi längtade efter ett svalkande dopp! Det Dagmar inte hade talat om för oss och som inte syntes i våra kartböcker var, att Pommerloch låg i en Nationalpark och bara en liten bit bort fanns en SJÖ!!! Denna hemlighet upptäckte maken på sin nyinköpta karta över Beneluxländerna. Men det sa han inget om!

Nåja, en kall dusch dög också och maten var utsökt! Eftersom värmen slog ut både tankeverksamheten och initiativförmågan så finns bara denna enda bild från Ardennerna och Luxemburg. Håll tillgodo och om ni har vägarna förbi Pommerloch så vet ni nu att det finns en sjö och förmodligen också en by och inte bara ett hotell.