Klippan

Vi kom fram till Klippan rätt tidigt denna näst sista dag av vår resa. Klippan hade maken valt eftersom det där finns ett Best Western hotell och där ingår alltid kvällsmat i priset. Det var ju bra, nu  när reskassan nästan var slut.
Klippan, tja. jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Orten är en håla utan minsta charm, en håla där allting stänger klockan 14:00 en lördag, en håla där just vårt hotell tycks vara det enda  i nöjesväg som finns, förutom kyrkan och den var också stängd. Söderåsens naturreservat ligger visserligen inom kommungränsen men ändå såpass långt bort att vi skulle ha behövt sätta oss i bilarna igen och det var det ingen som ville när termometern  visade 35 plusgrader. Våra rum var inte riktigt färdiga när vi kom, men den trevliga värdinnan såg till att den ävenså trevliga städpersonalen skyndade på och så fick vi våra rum efter att ha ätit en mycket påver lunch. Vi blev mätta men mer än så var det inte! Köket kunde de inte skryta med. Vi checkade in och en ung kvinna försökte att lura åtminstone yngsta dottern på ett par hundra kronor. När vi påtalade detta för ägarinnan så kunde den skyldiga inte ens kosta på sig en ursäkt! Riktigt dålig stil!!!
Jaha, rummen blev klara och med vår vanliga otur fanns det inte heller på detta hotell någon AC  OCH de stora fönstren låg mot sydväst!!! Jag slängde mig på sängen, satte på TV´n för att se om det fanns något hopp om svalare temperaturer hemma och somnade! De andra, förutom en magsjuk svärson, utnyttjade hotellets spaavdelning med diverse bubbelbad och blev väl därigenom lite piggare. Sen skulle de göra stan vilket var snabbt avklarat och så småningom åt vi hotellets gratis kvällsmat. Korv stroganoff, ingen större överraskning, men ätbar.

Det skulle bli underhållning klockan 19:00 på utomhusserveringen. En man med gitarr tog plats och började sjunga lite countrybetonade låtar och Alma dansade. Den vackraste dansen gitarrmannen och den övriga publiken hade sett! Men den mycket unga serveringspersonalen med attitydproblem sa grinigt att vi skulle se till barnen för de var i vägen! Där förlorade de många pluspoäng kan jag säga!
När det sedan vid niotiden var dags att dra sig tillbaka, spelade gitarrmannen fortfarande och det direkt nedanför mitt fönster. Det gjorde inget till att börja med, lite underhållning till boken går ju an. Att stänga fönstret var bara inte att tänka på! Han höll ut till klockan 12:00. Äntligen, tänkte jag. Men då satte den mycket unga personalen med attitydproblem igång att festa på egen hand och de hade väldigt roligt ända tills klockan var 02:00.  Behållningen av Klippan var allt annat än positiv så efter frukosten drog vi snabbt därifrån och det var inte bara för att vi nu längtade hem på allvar.