En dag man helst vill glömma

Fredagen började rätt bra med frukost á la slottshotell! Med pannkakor och allt! Enligt kartan var det en lätt match att ta sig ut på motorvägen för vidare färd norrut. Restiden var beräknad till 5 timmar och en kvart (enligt Dagmar) Men bara ett par kilometer senare kom den första av många skyltar som Dagmar inte hade koll på. Umleitung!!! Lydigt följde vi skylten, till nästa skylt och nästa och nästa. Till slut var Dagmar så fullständigt bortkollrad att jag tog över kommandot med hjälp av min karta och efter en halvtimme och några helskumma vägar var vi på den efterlängtade Autobahn. Det är nog första gången i mitt liv som jag har längtat efter att få åka på motorväg!
Jodå, det gick undan ända till Hannover, men sen blev det tvärstopp! Även tyskarna håller, av någon outgrundlig anledning, på med ombyggnadsarbeten mitt i värsta semestertrafiken. Och för att göra det hela ännu mera olidligt så slutade skolloven i Niedersachsen denna helg. Många var på väg norrut!!! Det ena vägarbete efter det andra dök upp mellan Hannover och Hamburg. När vi äntligen hade sniglat oss igenom tunneln under Elbe så hade många Hamburgbor slutat tidigare för att åka norrut mot havet över helgen. Jag förstår dem, det var 38 grader varmt!!! Det var bara det att bron över Kielkanalen också var under reparation och därmed fortsatte köerna och snigelfarten ända upp till Flensburg. Resan som skulle ha tagit 5 timmar och en kvart var nu inne på sin nionde timme! Vi hade bokat övernattning på ett vandrarhemsliknade hotell strax efter gränsen. Mycket billigt hade maken kommit på. Bara 235:- DKR! Det var inte helt lätt att hitta dit, inte ens med Dagmars hjälp! Huset, en renoverad och ombyggd bondgård låg mitt bland sädesfälten och med en näst intill osynlig infart från den väg som väl klassades som stor men som också var liten och smal. Nåja, vi hittade!! Pension Lindely. Det såg mycket idylliskt ut!

 Mitt på gården stod ett enormt Lindträd , helt översållat av blommor. Det doftade underbart! Mitt rum och det som yngsta dottern med man skulle sova i låg i huvudbyggnaden. Enkla, men mysiga rum. Vi delade badrum, men det var bara våra rum som delade på det så det gick bra.
Äldsta dottern med familj fick ett i och för sig hyfsat rum med dubbelsäng och en våningssäng. Men deras delade badrum var ungefär som jag tänker mig att det var på logementen förr i tiden. Toalettbås på rad, handfat i gången också de på rad och duschhytter på rad med öppet omklädningsrum utanför. Inte lika mysigt och charmigt med andra ord. Nåja, det fick duga för en natt och det var ju så billigt! Frukosten var bra, sen skulle vi betala och då kom chocken!!! Det var inte 235:- DKR per rum, som maken hade räknat med utan det var 235:- DKR per person!!!! För min del blev det en billig övernattning, för äldsta dottern blev denna övernattning dyrare än på slottshotellet! Allt som allt var det bestående intrycket att det såg väldigt mysigt ut från utsidan, det var delvis rätt mysigt men resten kändes som rena rama lurendrejeriet! Nåja, vi betalade och fortsatte. Nu ville vi bara komma hem. Men, eftersom barnen inte orkade sitta i bilen tio timmar en dag till, i 38 graders värme, så skulle vår resa sluta i Klippan av alla ställen! Det finns en nationalpark där i vilken man kanske kunde ta en promenad?  Rummen var bokade så efter fadäsen med vandrarhemmet längtade vi efter ett svalt hotellrum med egen toalett och dusch.