Andra veckan

Andra veckan inleddes med att getterna fick en kunglig frukost. För mig, som inte kan slänga mat, var detta en ny erfarenhet. Att mata tacksamma getter med rester känns inte alls som slöseri. Både getter och små barn blir lyckliga av det!








Dagen fortsatte med att Walter fick en ny, mycket svår motståndare. Svågern från München är en bollbegåvning i särklass och Walter fick erkänna att "Helmar är nog bättre än alla andra!"









Eftermiddagen bjöd på ännu en upplevelse, nämligen en traktorfärd med den unga bonden för att hämta hem hö. Upplevelsen var dock inte lika givande för det medföljande "moraliska stödet" som lider av pollenallergi. Samtalet de båda herrarna emellan, på lite knagglig engelska från den enes sida, besvarades med snörvlande och nysningar från den andres sida.I sanning en stor uppoffring av en ingift morbror!





Och som det inte var tillräckligt med upplevelser för en dag så blev det byfest i Stoffenried till kvällen. Stoffenried är en liten by med ca 800 invånare och en damm mitt i byn. Runt denna damm utspelar sig festen. En byfest i Bayern innebär naturligtvis öl och blåsmusik. Förr fanns det byfester i varenda by, men nuförtiden är det inte lika många byar som orkar arrangera detta år efter år. Men invånarna av Stoffenried, de orkar! Samtliga föreningar i byn ställer upp ideellt för att  bjuda varandra, men också alla ditresta, på en hejdundrande fest. Behållningen delas sedan upp på de olika föreningar som har hjälpt till. Och alla hjälper verkligen till! Barn, ungdomar, vuxna. Alla bidrar de med något. Vi åkte dit därför att en av attraktionerna, Svanen, har funnits alltsedan de stora barnen, nu över 40, var små. En gratis tur med svanen ska man ha varit med om! Så också Walter och Alma! Moster Katharina "offrade sig", pappa Ervin trodde att han skulle sticka ut för mycket med sin längd. Annars var det han som fick agera "barnvakt". Dammen må vara liten till ytan men den har djup! Vi andra satt bänkade med säkert tusen andra och lät oss väl smaka av både mat och dryck. Musikkapellet spelade riktigt bra, stämningen var god, alla var glada och trots att ölet serverades i enliterskrus såg jag inte en enda berusad människa!

 Festen fortsatte till sent på kvällen, mörkret sänkte sig, de kulörta lyktorna, som hängde i träden runt hela dammen, tändes, det blev nästan lite trolskt och overkligt. När jag försökte att ta en kvällsbild med det upplysta kyrktornet, lyktorna och dammen, sa ungdomarna att min enkla turistkamera inte skulle kunna fixa en sådan bild.

Men skam den som ger sig. Själv tycker jag att bilden kanske inte är något fotografiskt mästerverk, men den förmedlar ändå lite av den stämning som rådde.
En lyckad dag med en lyckad avslutning!

Sen var jag väldigt tacksam över att våra goda vänner åkte före oss och visade vägen hem. Trots att jag har vuxit upp i trakten så blir vägarna "okända" i mörkret!