Resan hem

Tisdagen blev en lugn och skön dag för mig. I sällskap av syster, svåger och god vän "gjorde jag stan". God lunch och fika samt en liten skogspromenad på gamla stigar lät mig nästan glömma att det har gått 46 år sedan jag lämnade Krumbach. Resten av familjen roade sig på Legoland. De hade kul, men var väldigt trötta, för att inte säga slutkörda, när de kom hem.

Onsdag morgon startade vi den långa resan hem. Första anhalten, utanför Nürnberg, hade valts av vännernas dotter med familj. Ett underbart litet Gasthaus ute i naturen. Stora ytor för barnen att springa omkring på, höga träd som ger skugga, god mat. Det kunde inte ha varit bättre.
Till saken hör att det minsta lilla barnet i familjen skulle få sin obligatoriska "Overalldocka". Men Frida, mellanbarnet hade ännu inte fått sin docka. Därför (pag dåligt samvete?) tyckte jag att en "riktig" docka skulle vara bättre. En sådan syddes med mycket kärlek och många tankar på både Frida och hennes mamma. När vi, nu äntligen träffades sov Frida i bilen, hennes pappa lyfte ut henne och barnets första blick föll på dockan och jag såg att det "bara sa klick"! Efter att ha fått sin docka släppte hon den inte en sekund. Jag kände mig väldigt glad och stolt, kan jag meddela!
Efter principen: det gör inget om du inte fattar vad jag säger, lekte barnen direkt med varandra. Till att börja med Alma med Frida och Walter med Johan, som om de hade känt varandra hela sitt liv!

Gänget samlades när ölutköraren kom för att byta gamla, tomma tunnor mot nya, välfyllda. Mycket intressant för små barn att stå i vägen och titta på!

Färden fortsatte norrut till de trakter var jag är född. Eisleben, där jag föddes, Steuden och Halle där vi bodde, alla de andra orterna som jag vet att mina anfäder kommer ifrån. Trakterna är INTE vackra! Platt odlingslandskap utan skogar. Massor av vindkraftverk förstås, men de hjälper inte heller upp det hela. Värst är den enorma och gamla kemiska industrianläggningen "Leuna". Idag såg det i alla fall ut som om de renar sina utsläpp men jag kommer ihåg den giftigt, gula rök som släpptes ut därifrån när jag var liten!




Vi hade bokat ett furstligt övernattningsställe, Parkhotell Schloss Meisendorf. Vi har aldrig någonsin tidigare bott på något slott. Det blev alltså premiär. Infarten var i sanning pampig, själva slottet modest, läget mycket vackert (vi hade ju kommit till Harz!) mannen i receptionen väldigt trevlig och avspänd, rummen helt okej men varma (ingen AC här heller!) parken lagom stor, maten god och priset inte högre än på ett vanligt hotell. Men man kan säga att det inte var särskilt många barnfamiljer där. Mest par i övre medelåldern som bodde över en natt för att turista i omgivningarna eller spela golf på den närliggande golfbanan. Nåja, det samlade intrycket var positivt men det är inget man gör en omväg för. Liknande ställen finns på många håll i Tyskland. Dag ett av resan hem gav glada återseenden, vemodiga barndomsminnen och en skön natt i slottsmiljö. Mer kan man inte begära!