Etapp två

Färden fortsatte via Hamburg, förbi Bremen till Zwolle i Nederländerna.
Att landskapet mellan Hamburg och Bremen är platt visste vi, men man glömmer hur platt det verkligen är. Odlingslandskap så långt ögat kan nå. Inga skogar, inte minsta lilla tillstymmelse till kulle, ingenting! Det enda som höjer sig över marken är vindkraftverken, men de är å andra sidan väldigt många. Jag är mycket för förnyelsebara energikällor, men jag kan inte säga att jag tycker att vindkraftverken pryder landskapet. Solceller på tak däremot stör mig inte alls. På kontinenten (nja inte i Frankrike, de envisas med sin eländiga kärnkraft) har man gått in för förnyelsebart på allvar. Överallt ser man vindkraftverk, solceller, både på privata hustak men också som hela solenergiparker. Varför inte här?










Nåja, vi skulle till Zwolle. Det platta landskapet fortsatte även på den holländska sidan av den numera obefintliga gränsen. Dagmar visade vägen och när vi kom fram fann vi en vacker Hansastad vid "Zwarte water". Zwolle är en av Hollands största städer, med ett historiskt centrum, omgiven av delar av den forna stadsmuren.

 Att Zwolle har varit, och kanske fortfarande är, en mäktig och rik handelsstad märks på husfasaderna och de storslagna gatorna och platserna. Zwarte water bidrog säkert till att frakten av gods gick snabbt och smärtfritt, för läget, mitt inne i landet, kan inte ha varit det ultimata. Riktigt vad man handlade med och exakt vad man gör idag vet jag inte. Volvo har en anläggning där idag, annars är Zwolle en universitetsstad och har varit så sedan länge.

Hela innerstaden var gågata. Det fräschaste parkeringsgarage jag någonsin har sett, slukade alla bilar som skulle in. Men det var egentligen inte så många. Att holländarna är ett cyklande folk fick vi verkligen uppleva. Gammal som ung, med eller utan barn på olika anordningar, både fram och bak, cyklade i maklig takt på cyklar som såg väldigt bekväma ut. Inga mountainbike eller citybike här inte!


Mitt på ett av de stora torgen stod en glasängel av återvunnet glas och vaktade både cyklister, fotgängare och en och annan lastbil som skulle leverera varor till de många affärerna.

Vi hade bokat hotellet hemifrån utan att egentligen ha en aning om vad vi bokade. Det är inte alltid så lätt att utläsa av beskrivningarna på nätet. Det enda som vi ville ha var att det låg centralt så att det skulle vara lätt att ta en sväng på stan.
Hanzehotell Zwolle motsvarade verkligen dessa krav. Mer centralt än mitt på gågatan kan ett hotell inte ligga! Visserligen befarade vi att det kunde bli lite high life på kvällen och eftersom våra rum låg längst upp och med fönster mot gågatans oräkneliga uterestauranger kändes det lite oroligt. Det var  en mycket varm kväll, +33 grader, och mycket folk var i farten.  På något sätt så tror man på kontinenten, i alla fall norr om alperna, att AC är livsfarligt och därför har varken hotell eller kontor denna utrustning. Temperaturen på rummet var ungefär lika mycket som utomhus om möjligt ännu varmare!

Vi sällade oss till alla de andra efter att vi hade inmundigat den fria välkomstdrinken som hotellet bjöd på. Om vi åt något typiskt holländskt vet jag inte, men gott var det! Sen var det bara att försöka stå ut med värmen och sova. Livet på gågatan avtog rätt så snart, det var trots allt söndag kväll. Men vid tolvslaget hördes det sång och hurrarop och klirr av glas. Någon fyllde tydligen år. Grattis till den lyckliga personen! Uppvaktningen slutade dock efter en halvtimme och det gick att sova så gott, trots temperaturerna och fullmånen, att vi inte ens hörde kyrkklockorna från kyrktornet bredvid.

Zwolle, denna pärla, är väl värt ett besök. En weekendresa kanske?
Holländarna är vänliga och hjälpsamma, pratar en utmärkt engelska och affärerna är många. Så vår omväg var inte förgäves. Nu har vi upplevt ännu en bit av Nederländerna.