Vädret, marathon och annat konstigt

Med denna bild, som Sveriges radio har lagt ut för att åskådliggöra vädret i Stockholm idag, behövs egentligen inte så många fler ord. Årets marathon gick i rekordkallt väder, +5 grader! Annat var det 1982, då var det hela 31+. Det är bra att hänga upp saker på händelser som man kommer ihåg. Så är det med Stockholm marathon. Om någon, mot förmodan, skulle fråga oss vet vi svaret: Lördagen efter Walters födelsedag! Några år i rad har det varit omöjligt att komma fram till Västmannagatan denna dag. Vi har, under protester från de tävlande, fått korsa Odengatan så snabbt det bara gick, för att kunna komma till kalaset.

Marathon, ja. Historien om Feidippes som skickades de 40 km till Aten för att berätta om segern mot perserna vid Marathon, är en myt. Däremot utsågs han att bege sig de 200 km till Sparta för att försöka förmå stadens ledning att sända trupper till Marathon. Hans försök misslyckades, spartanerna ansåg nämligen att månen inte stod rätt för ett lyckosamt krig och avstod därför. Men det gjorde inte så mycket, Athenarna besegrade de persiska inkräktarna utan hjälp från Sparta.

Månen står nog inte rätt i år heller, så därför sprang jag inte Stckholm marathon i år. Ett annat spektakel hoppas jag dock att få delta i, om vädermakterna står oss bi vill säga, nämligen Venuspassagen. Detta är sista chansen för oss nu levande. Det dröjer mer än hundra år innan det händer nästa gång. Nu på onsdag, vid soluppgång, ska man kunna skåda årets astronomiska händelse. Då ska yngsta dottern, hennes pojkvän och jag stå på Lurberget och med, speciellt för detta ändamål införskaffade glasögon, låta oss bedåras av naturens skådespel. Men med tanke på väderleksprognoserna för de kommande dagarna får jag nog ha ett extra samtal med högsta chefen för att det överhuvudtaget ska synas något skådespel!