Min bit på jorden

Yippie! Nu föll bilden på plats som den skulle!

Men att skriva nu, mitt i natten, om min bit på jorden känns nästan lite övermäktigt. Jag ska dock göra ett försök.

Visst handlar det om kärlek! Att vårda, att vara en bit av sin bit.  Man har ett kärleksförhållande till naturen, där ömsesidigt givande berikar och lyckliggör.
Människan har fått en ansvarsfylld förmån att inom en vid ram forma förhållandet till sin sambo - naturen.
Många går blinda och döva genom livet utan att förstå vilka härligheter som bjuds. Andra sol-och-vårar sin sambo, tar alla hennes tillgångar, lämnar henne plundrad och nedbruten.
Vem av dem är du, vem av dem är jag?
Det är hög tid att tänka efter, Midsommar nalkas. Hur många blommor får du ihop i din bukett? Det blir färre och färre för varje år som går.  Det är vårt gemensamma ansvar att se till att även våra barn och barnbarn ska få möjlighet till att uppleva den mångfald som en sommaräng borde bjuda på.
Eller som Harry Martinsson uttrycker det i "Den stora sorgen"

Naturens lagar är redan på väg
att ställa oss alla mot väggen.
Den väggen är lag av naturen.
Den saknar evangelium.
Den stora sorgen måste vi alla dela.
Då blir den möjlig att bära.
Den stora sorgen är den stora omsorgen.
Den måste vi alla lära.