Sommarnattens leende

Efter den regnrikaste dagen hittills i år tittade då solen äntligen fram och skänkte tröst och värme åt en hukande  värld. Solnedgång, en lätt bris, koltrastens aftonsång, himlens obestämda ljus, syremättad, doftande nattluft. Allt andas frid, allt är kärlek och förvandling, alla levande varelser söker sin inneboende bestämnelse: hackspettens ungar, fjärilsäggen, de befruktade äppelblommorna.

När människorna sova
vid sommarnattens sken
och tusen röster lova
sin fröjd från gren till gren,
då purpras lingonriset
av stilla skyars gull
då hägrar paradiset
än över jordens mull.
((Vernar von Heidenstam)

 Men "Juninatten blir aldrig av, liknar mest en daggig dag", skriver Harry Martinsson och jag andas och lyssnar, känner dofterna, tar in allt.