Revansch?

För sju år sedan hade jag en samling med skola/förskola kring temat skapelsen och tacksägelse. Kring allt vi har fått och som finns där, helt utan att det kostar något, och som är så värdefullt och fint att vi borde uppskatta och vara rädda om det mer än vi gör.
För att haka upp det hela på något konkret, tog jag Franciscus solsång som utgångspunkt. Vi gick en  vandring och upplevde de olika elementen och sedan fick barnen rita och färglägga det de tyckte bäst om. Vi gjorde fönsterdekorationer av detta. Mycket vackra! Femåringarnas teckningar sparade jag och sedan broderade några damer och jag bilderna och jag sydde en mässhake av dem. En mässhake att användas vid familjemässor.
Jag tycker själv att den blev väldigt snygg och jag kan inte låta bli att sända en liten, kanske hädisk, men ändå tanke till de fröknar som dömde ut mig i småskolan som allmänt obegåvad i ämnet syslöjd! Nu vet jag förstås inte, jag kanske var ett mycket livligt barn och de gjorde mig kanske en stor tjänst när de befriade mig från sömnad, sticknig o dylikt som jag saknade intresse för just då.  Men jag har i alla fall känt det som en slags revansch att JAG lyckades att sy och brodera en mässhake när de nunnor som tyckte att jag saknade fallenhet för handarbete aldrig fick chansen att ens komma i närheten av något liknande! Barnsligt? Jo visst! Men jag rår inte för det!