När planerna på en rosenträdgård började bli verklighet ville yngsta dottern ha två rosor utanför sin lekstuga. Jag hade bestämt mig för att "bara" ha gammaldags rosor av två mycket viktiga anledningar: Ett - de är lättskötta och härdiga, två - de doftar. Nu är de allra flesta av de gammaldags rosorna i någon nyans av rosa och barnet hade en önskan om röda rosor. Mot allt bättre vetande gick jag med på att vi skulle köpa två röda rosor. Eftersom faster Elisabeth i Italien driver ett hotell med namn "Palace" så fick det bli den sorten. Nu inhandlades dessa rosor inte på någon "riktig" handelsträdgård utan på Plantagen och därför fick vi varken goda råd eller information om hur man ska sköta dem. Det gick med andra ord inte så bra. Den ena grävde hunden Bessie, då okynnig valp, upp fem gånger! Det tålde inte rosen! Den andra förde en mycket tynande tillvaro. Av bland annat denna anledning ersattes Palace av Maidens blush. Den överlevande Palace har fått asyl och sällskap hos liljor och akvileja, ljuv krusmynta och hjärtansfröjd. Jag kan inte påstå att den trivs där, men den gör sig i sammanhanget, vilket väl få anses vara gott nog!
Du rosenvän!
SvaraRaderaOm du fick idén att författa/skriva om ROSOR så skulle du bli rejält rik på den verksamheten;
dels därför att du är kunnig och påläst OCH
dels därför att du har en underbar humor.
... bara detta att ge blommor ASYL !
Ja, vad gör man inte för sina växter! Allt som det finns minsta lilla tillstymmelse till liv i måste åtminstone få en chans att leva. Det är i alla fall min växtfilosofi. Sen ska allt som av egen fri vilja växer i min trädgård välkomnas och omhuldas, men det får bli ett alldeles eget blogginlägg.
RaderaTack för dina tankar och ditt beröm, Gun-Britt!