Rosa gallica

När spaljéen var klar tog nästa fas i förverkligandet av rosenträdgården vid. Den gamla komposthögen i slänten bakom förrådet stagades upp, en trappa byggdes och det var klart för fler rosor. Jag hade önskat mig en apotekarros, för skulle jag ha gammaldags rosor så skulle jag också ha den äldsta odlade sorten! Varför den heter apotekarros på svenska vet jag inte. Den har binamnet officinalis på latin och det tyder på viss medicinsk verkan, men vilken har jag ingen aning om. Den har odlats sedan 1300-talet och på vissa håll sägs det att den odlades långt före Jesu födelse av perserna. En bedagad skönhet med andra ord! Ljuvlig doft och starkt växtsätt, en robust dam så att säga.

Som sällskap fick den två "döttrar", den lustiga polkagrisrosen till vänster och den lite mer försiktiga Hypatia till höger. Att den oemotståndliga polkagrisrosen heter som den gör syns ju lång väg, men att den ljuvligt rosa rosen med vita prickar på blombladen heter just Hypatia förstår jag inte. Visserligen var Hypatia en dam i min smak, mycket lärd och orädd intog hon en framstående roll då det begav sig i Alexandria. Detta sågs inte med blida ögon av prästerskapet: Ett fruntimmer som kan och vet mer än många andra och som dessutom har fräckheten att dela med sig offentligt av sina kunskaper! Det gick inte för sig. Så den stackars Hypatia fick en hemsk död. Men jag föll för både den historiska Hypatia som för den efter henne uppkallade rosen. Nu dog Hypatia även i min trädgård. En ovarsam uppgrävning för att reparera väggen som håller rosträdgården på plats fick henne att ge upp. Men jag ska plantera en ny, allt efter Skalmans motto som han har på väggen i sitt hus: "Den här gången ska Hypatia försvaras!"