Rosa heleanea

Mitt emellan de båda Geschwindrosorna blev det plats för fler rosor. Äldsta dottern gjorde valet lätt för mig. Hon köpte, bl a, en Honungsros åt mig i present. Då visste jag inte vilka växtresurser denna ros har. Så jag placerade ännu två rosor där, Gloire de Dijon och Madame Alfred Carriere. Dessa två var riktigt känsliga små klängrankor, riktiga rosor blev de aldrig innan de gav upp andan och försvann. Men honungsrosen Hybrida, den växte och den växte och den växte. Rankorna är minst fem meter långa och de tränger ut det mesta i sin väg. Men, när en honungsros blommor, med en sky av ljusgult-vita, honungsdoftande blommor, ja då sitter man där och är alldeles stum av förundran och lycka. Eftersom honungsrosorna är så villiga klättrare och relativt lättskötta (om man törs klippa dem!) blev det en honungsros till vid nästa spaljé. Denna sort heter Lykkefund och är lika vacker och väldoftande, men utan en massa taggar! Alla andra klängväxter som jag hade planterat vid denna spaljé har antingen dött eller så är de så klena att det är synd om dem. Men Lykkefund, hon trivs tillsammans med syrénen på andra sidan spaljén, hon sträcker sina tentakler utåt världen, men jag snärjer henne och flätar in rankorna i spaljén så att min ros inte ska ta över grannarnas trädgård. Jag är nämligen övertygad om att Lykkefund har sådan planer!