Så här års gör sig fler än jag tankar om det som varit och det som komma skall. Tankar om det som varit är ju lätta. Det är bara att sammanfatta och sätta ord på dem.
Året som gått har för egen del varit bra. Vi har fått vara friska, vi har nått framgångar, vi har rest en del och njutit av hemmaliv, vi har kunnat glädjas åt barn och barnbarn och umgåtts en hel del. Men sist, men absolut inte minst, har vi fått ett litet barnbarn till. Sammanfattningen av året är endast positiv och försedd med många plustecken.
Yngsta dottern frågade mig häromdagen om jag hade känt av den s.k. krisen. Vid närmare eftertanke måste jag erkänna att det har jag ju inte. Även om äldsta dottern har blivit arbetslös under året så känns det inte som helt hopplöst för hennes del heller. Nu får hon ju vara mammaledig ett tag och sedan får vi se hur det hela löser sig.
Att krisen existerar är ett faktum, särskilt för de regioner i landet som drabbats av företagsnedläggningar. Det är alltid tragiskt när så många människor berörs av arbetslöshet, utan möjlighet att kunna göra något åt sin egen situation. Det är ju inte bara att flytta människor, de har hus och hem, de har anhöriga som kanske har kvar sina jobb, de har barn som går i skolan osv. Det är mycket att ta hänsyn till. Så krisen är nog en mycket hård realitet för många.
Samtidigt kan jag inte låta bli att se att den också har fört något gott med sig. Miljön har vunnit på krisen. Världens elförbrukning sjönk med 1,6 procent och den sammanlagda energiförbrukningen med nästan 2 procent. Krisen har alltså lyckats med det som politiker och företagsledare inte lyckades med. Att försöka leva miljövänligt innebär ju inte att avstå från allt. Det krävs inga underverk av oss, det gäller bara att tänka efter. Jag tror inte att någon har upplevt den insparade förbrukningen som en försämring av livskvaliteten.

Tankar om det kommande året och om framtiden är svårare. Det handlar om önskningar och spekulationer. Även om politiker och företagsledare hellre talar om beräkningar och prognoser. Vi vet inte vad framtiden bär i sitt sköte. Och bra är väl det. Att man sedan önskar sig något och försöker att verka för att de önskningar realiseras är helt i sin ordning.
Själv önskar jag mig fortsatt hälsa och välgång för mig och mina närmaste, att vi kan få lyckas med det som vi har föresatt oss, och att vi även 2010 kan få möjligheter till att träffas och umgås med varandra.
För världen önskar jag mig att det äntligen ska bli fred. En önskan som jag delar med väldigt många människor och som är nödvändig även för att rädda vår planet. Krig är det yttersta uttrycket för omänsklighet. Där krig härskar kan varken människor, djur eller natur överleva på sikt. När människan förfaller, förfaller även hennes livsrum. Fred är förutsättningen för livets fortbestånd.
Så låt oss alla, tillsammans, verka för en bättre värld. En värld, där allt liv har ett existensberättigande. En värld, utan skövling och utsugning. En värld, där vi verkar för att lämna över jorden i sådant skick, att våra barn och barnbarn får en chans till ett fullvärdigt liv.
Med dessa tankar önskar jag er alla ett riktigt gott nytt år.