I morgon ska jag åka till Rättvik för några dagars retreat på Berget. Det är alltid något som jag ser fram emot. Något jag inte riktigt ser fram emot, är däremot vägen dit och hem. Snön ställer till det för mig. Men jag ska ta det lugnt och dessutom hoppas jag att snöplogarna jobbar hela natten lång, så att vägarna är någorlunda fria.

Annars gillar jag extrema väderförhållanden. När stormen viner eller om det snöar massor eller om det kommer ett rejält skyfall. Men allra bäst tycker jag om åska. Åskan har fascinerat mig ända sedan jag var en liten flicka. I den lilla byn, där jag bodde de tre första åren av mitt liv och där jag helst av allt tillbringade min tid, hemma hos min mormor, gick det ofta fruktansvärda åskväder. Min mormor var livrädd för åskan. Så när det började mullra, långt bort, tvingade hon på mig lager på lager av kläder, klädde sig sedan själv på samma vis, tog sin särskilda åskkoffert och satte sig på en stol mitt i rummet och väntade på att blixten skulle slå in. Trots mormors häftiga protester och ideliga tillsägelser, smög jag mig fram till fönstret eller ibland till och med till ytterdörren, för att inte gå miste om detta fantastiska skådespel. Jag är väldigt väderkänslig och inför ett åskväder har jag ofta huvudvärk. Då kommer de rejäla urladdningar som åskan är, som en befrielse.

Att bli insnöad på riktigt skulle kännas som en utmaning. Hur länge skulle vi klara vi oss? Vi har kakelugnen som håller oss varm, vi har mat och snö kan alltid bli till vatten. Gasolkök har vi också, så vi skulle inte behöva äta grillad korv till varje måltid. Även stearinljus har vi i massor. Så det skulle nog gå att överleva några dagar utan större problem. Enda problemet skulle kunna bli toalettbesöken. Men där har vi vanan inne sen semestern i Andalusien för några år sedan, där vi bodde i ett hus utan vatten. Dvs det fanns egentligen vatten, men någon hade grävt av vattenledningen längre upp i bergen. Men, fiffig som min man är, fixade han det hela med hjälp av hinkar med vilka han fyllde på vattencisternen i toalettstolen. Var han hittade vattnet? I poolen såklart! Vi ordnade även en dusch med hjälp av hinkarna. Dricksvatten hämtade vi i byn, där det fanns en källa med undergörande vatten. Jag kommer inte längre ihåg vilka slags under som vattnet kunde göra, men jag är säker på att det hjälpte.