Rimfrosten har förvandlat träd och buskar till snöstatyer och inversionen bäddar in allt i ett mjukt, mjölkvitt ljus. Den bleka vintersolens strålar, som knappt orkar igenom dimman, förstärker intrycket av overklighet. Vi lever i snödrottningens rike. Man riktigt hör klirret av iskristaller och det knarrar så härligt under skorna, när man är ute och promenerar. Otroligt vackert, när man vet att man sedan kan gå in i ett ombonat och varmt hus. Grymt, om man måste leva sitt liv utomhus även så här års.
Annars är jag i dag rätt avundsjuk på yngsta dottern, som i kväll får lyssna på ett föredrag samt några smakprover av "storytelling". Att berätta sagor är det bästa jag vet! Jag bara väntar på dagen, då barnbarnet W. är tillräckligt stor, att han orkar lyssna på sagor.