Läste nyss på DN´s nätsida att ett gäng studenter och deras lärare har varit insnöade (i ordets rätta bemärkelse) i två dygn på Scotlands högst belägna pub. Om man fick välja att bli insnöad (fortfarande i ordets rätta bemärkelse) så är väl ändå en pub det ultimata stället att bli det i. Jag kan förstå att de drabbade tyckte, att det inte gjorde så mycket att förhållandena var som de var. Gott om öl och mat, trevligt sällskap, värme. Vad mer behöver man. Det fanns säkert också någonstans att vila sitt huvud, om man behövde.
Insnöade (se ovan) är vi inte, men vintern håller sitt grepp om oss. Jag lever i mitt ylleunderställ från morgon till kväll. Maken saknade ett och visade ett spår av avundsjuka så idag beställde jag ett åt honom, för avhämtning i morgon. Vintern fortsätter nog ett tag till, tror jag, så han kan behöva ett, han med . Och jag njuter för varje dag som går av allt det vita, rena, av knarret under skorna, av brasan som sprakar så hemtrevligt, av att kura under filten och av mångfalden småfåglar som kommer till mitt fågelbord. Så här ska det vara, när det är vinter!