torsdag 10 februari 2011

Vintertankar.

Jag var, tillsammans med 150 andra förtroendevalda fritidspolitiker och några avlönade politiker på middag i stadshuset i kväll.
När jag körde in till stan, vid halvsex-tiden, hade det redan snöat i fem timmar, tung, blöt snö. Det var naturligtvis inte plogat, det hade ingen hunnit med. Det var mycket trafik i den mötande filen och ALLA tog det väldigt lugnt, så det gick fint. Jag plockade upp yngsta dottern, som också skulle med på samma tillställning, och sen letade vi parkeringsplats! Vi snurrade hit och vi snurrade dit och till slut parkerade vi på stadshusets parkering för dem som jobbar där dagtid. Det var alltså helt lagligt och avgiftsfritt och nära och bra.

Sen följde middagen och lite brainstorming och tal osv och när klockan var strax efter tio var det dags för hemfärd. Då hade det snöat i drygt fyra timmar till! Jag borstade av bilen, satte mig i den, startade och backade ut från parkeringsrutan och fastnade! Där satt jag. Jag kom varken framåt eller bakåt. Det ena framhjulet hade hamnat i någon grop med is i botten. Min medresenär och jag försökte på alla möjliga vis men vi fick inte loss bilen.

Fiffig, som jag ibland kan vara, kom jag på att vi ju faktiskt har en tilläggsförsäkring hos Falck som ska ge oss hjälp i just sådana situationer. Jag ringde och fick vänta i telefonkön. Inte undra på en kväll som denna! När det äntligen blev min tur och jag hade uppgett min belägenhet, var jag befann mig och registreringsnummer och en massa annat, sa personen i andra änden av ledningen att visst kan han skicka en bärgare, men det täcks inte av tilläggsförsäkringen. Vadå? Jag såg nog ut som ett levande frågetecken. Jo, man har rätt att få hjälp att komma loss om man har kört fast, men detta gäller alltså INTE om man har kört fast på en oplogad väg! Personen i andra änden av ledningen tyckte nog att mitt skratt var lite väl rått, men det bjuder jag på. Jag har aldrig hört maken till dumhet!

Just då, som en skänk från ovan, uppenbarade sig en mycket trevlig man, utrustad med snöskyffel och han hjälpte till både med handfasta råd och rejäla tag med skyffeln så att jag kunde komma loss. Den mannen förtjänar att få förtjänstmedalj allra minst! Eller åtminstone dagens ros i Länstidningen!
Sen kröp vi hem till Enhörna och kom lyckligt hem efter äventyr på vintervägar.

I morgon ska min lilla gubbe ringa till Falck. Jag tror att jag ska tjuvlyssna på det samtalet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar