I morse vaknade jag redan kvart över fem. Eftersom väckarklockan stod på halv sex var det ingen idé att försöka somna om. Jag kan inte längre ligga kvar i sängen och dra mig. Jag får ont i hela kroppen av det. I Tyskland kallar man detta fenomen för "senile Bettflucht". (senil sängflykt). Jag vet inte om jag skratta eller gråta åt ett sådant uttryck, men lutar för säkerhets skull åt det senare.
Termometern på förstukvisten stod på -26 grader. Det kändes, till och med den lilla biten fram och tillbaka till brevlådan. På DN´s första sida uppmanade SL alla att stanna hemma i möjligaste mån. Dessa svarta rader spred lite stämning av kris över frukosten. När klockan sedan blev sju och jag skulle skjutsa yngsta dottern till hennes buss, hade vår bil ingen som helst lust att starta. Så, vi kröp in i stugvärmen igen, hon ringde sin lärare och beviljades ledighet. Vädrets makter rår vi inte över. Det känns på något sätt tryggt, trots att det ställer till med en del problem.
Sedan försökte jag ännu en gång att få kontakt med SL för att utröna, huruvida de kan lova transport av en hel skolklass den 12 mars. Jag tror nämligen inte att det har blivit vår tills dess och då kör inte de stora bussarna till Överenhörna. Efter att ha kört en liten provtur förstår jag också varför. Kontakt via mail eller telefon gick inte att etablera med Sl, som efter att ha bytt namn till Swebus, numera heter Nobina, Vad gör en fiffig person som jag? Jo jag åkte till busshållplatsen och frågade chauffören om han har ett direktnummer. Det hade han. Åter hemma försökte jag min lycka per telefon och hamnade hos en mycket snäsig kvinna. Jag förstod, av både ton och tilltal, att jag störde och att jag egentligen inte hade rätt att ringa henne direkt. Detta struntade jag nu blankt i och krävde ett svar. Kan de lova transport av en hel skolklass eller inte? Det kunde de inte! Om man har tur så klarar de den biten, men det vet man inte förrän den dagen och timmen är kommen och då är det inte säkert att de kan transportera hem barnen. På min fråga, om de inte var ett serviceföretag, som trots allt finansieras med en del av våra skattepengar, fick jag inget svar. Inte ens ett argt. Så nu får sätta mitt hopp på rektorn och den skolbuss, som går i alla väder och väglag.