Tankar i gryningen.

Natten har inte varit lika kall som förra, men ändå ligger en spänd förväntan i luften, en förväntan om vinter.

Kommer våra drömmar och förväntningar om en gnistrande vacker, snörik vinter att infrias? Kommer vi att kunna åka skidor, pulka, släde? Kommer barnen att kunna bygga snögubbar eller grottor, pulsa runt i snön?

Ingen vet hur det ska bli, men förväntningarna finns och med dem även väntan. Två tillstånd som fyller tillvaron med drömmar och möjlighet till eftertanke.

Gryning är också väntan och förväntan. Tid mellan två ytterligheter, mellan natt och dag.

Vi moderna människor har svårt för väntan. Allt ska gå fort, det ska hända saker nu, på en gång. Men om vi överger väntan så överger vi också förväntan och därmed möjligheter till att drömma. Nu kan man drömma när som helst på dygnet, det måste inte vara gryning eller skymning, men ett är säkert, livet skulle bli bra mycket fattigare utan längtansfull förväntan och väntan.