En kategori människor utvecklas genom att utbilda sig, genom att skaffa sig egna erfarenheter, genom att lyssna och reflektera. De uppträder ödmjukt, öppet och ärligt i mötet med andra. De är medvetna om sina egna svagheter och de väljer målmedvetet sådant som de känner utvecklar dem, sådant som de mår bra av och som ger dem just de erfarenheter och den kunskap som de sedan kan förmedla till andra människor. Dessa människor växer i ordets rätta bemärkelse. De använder sina gåvor inte för sin egen personliga vinnings skull utan för att kunna tillföra samhället något positivt och gott. De ser och uppskattar andra människors olikheter, deras kunskap och erfarenheter och de kan tåla att andra växer och når framgång.
Den andra kategorin människor däremot utbildar sig visserligen också och skaffar sig egna erfarenheter, men de växer genom att försöka förringa andra människor. De lyssnar och ser, reflekterar över det de upplever och använder sedan sin kunskap för att förringa andra och därigenom öka sin självkänsla. De använder sina kunskaper för egen vinnings skull och uppträder ofta som självgoda och överlägsna gentemot sina medmänniskor. Andras olikheter stör dem och de är snara med kritik. Kritiken framförs dock inte direkt till motparten och är aldrig konstruktiv utan kritiken framförs bakom ryggen på "offret" och genom manipulation försöker de även att få andra att agera å deras vägnar.
Frågan återstår, hur gör vi för att uppmuntra, utveckla, tillföra andra människor de positiva erfarenheterna och den kunskap som hela vårt samhälle kan växa av och som kan utveckla det i en riktning som tar tillvara alla människors olikheter och gåvor?
Vi behöver alla ställa oss den frågan och fundera på ett svar. Står jag i mina medmänniskors tjänst, som den jag är med fel och brister men även med många goda sidor och framför allt en god vilja. Eller utnyttjar jag mina medmänniskor och deras olikheter, fel och brister enbart för att nå dit jag själv vill?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar