Slutet av november och väderprognoserna spår fortsatt plusgrader. Senhösten känns så lång, blåsig, blöt och blek. Landskapet är gråsvart, dimmor och dis ligger som ett kvävande täcke i dagar och veckor. Vätan känns ända in i kroppen, ja ända in i vårt mänskliga, mentala landskap. Vi längtar efter ljuset, efter klarhet och renhet. En liten glimt, en liten stund. Vi hoppas och ber att det en morgon ska ske: vita, tysta flingor som faller över grådasket, den första snön som ger landskapet ny gestalt, ny akustik.

Det skulle kännas som en befrielse!