Advent.

Advent, ett traditionsladdat ord. De flesta av oss förknippar det med ljuständning och adventskalendrar, julklappsinköp och förberedelser, sång och musik, kakbak och glögg, snö och kyla, ljusstakar och stjärnor i fönstren, pyssel och adventsfika.

Idag, första advent 2011 faller blå dager över jorden. Kylan finns någon annanstans. Det regnar och blåser. Höstligt ruggigt och väldigt ogästvänligt. Adventsljusen som lyser i och utanför alla hus känns overkliga. De lyser upp en verklighet som inte stämmer överens med våra föreställningar. Inom oss bär vi bilden av en vit adventstid som är fylld av ljud och aktivitet.

Även jag bär på denna dröm, vad annat kan jag göra. Vi är alla präglade av traditioner och kultur. Men för mig är advent även den verklighet som bor i tystnaden. När jag går, på morgonpromenad, genom skogen omsluter tystnaden mig på alla sidor. Det är långt till storstadens bullriga puls. Ändå är jag inte ensam. Det finns ofantligt många fler varelser där i den knäpptysta, till synes ödsliga skogen.I träden, i mossan, i jorden, i vattnet.

Men ingen av dem kan jag höra, frånsett en eller annan liten fågel. Mina öron är inte anpassade. Jag lever i en annan verklighet än skogens myriader av små och stora väsen. Det jag upplever som skogens hemlighetsfulla och rofyllda tystnad beror på min oförmåga att uppfatta och tolka alla signaler som sänds ut.

Ibland lägger jag, lite barnsligt, mitt öra mot ett träd och låtsas höra det som viskas därinne. Drömmer om en verklighet som omsluter hela skapelsen, en verklighet som värnar om allt, även den minsta, lilla varelsen. En dröm om storsinthet, om överlevnad, om kommande generationers möjlighet till liv. Tanken kommer till mig, där ute i tystnaden: "Det som sker stort, sker tyst."

Våra liv och den materiella välfärden har egentligen inte sina djupaste rötter i den larmande storstadens kommers, även om många nu för tiden tycks tro det. Alltihop börjar faktiskt, bokstavligt talat i marken, i de gröna bladen, i åkern och den susande skogens tystnad. I mirakulösa processer som intet mänskligt öra förmår uppfatta. Som få känner till och än mindre ägnar en tanke. Verkligheten bor i tystnaden.

Jag när en förhoppning om att denna adventstid ska bli en tid då vi kan lyssna inåt, till tystnadens skönhet och den sakrala livskänsla den kan skänka oss, att vi får uppleva storheten i det lilla och lågmälda: "Det som sker stort, sker tyst!"