Jag vet inte hur det är för andra människor, men för mig betyder mina inre bilder väldigt mycket. Inre bilder av landskap, hus, djur, mat, musik, språk, fester och till och med väder. Inre bilder som bildades tidigt i barndomen och som har påverkat mitt sätt att se och tänka om olika saker.
När det gäller landskap känner jag mig som mest hemma i ett landskap som är lite kuperad, med gröna ängar och skogar. Jag kan uppskatta andra landskap också, men hemma känner jag mig i det böljande gröna landskapet. Som tur är finns just sådana landskap lite här och där på norra halvklotet.
Hus ska se ut på ett särskilt sätt. Modern arkitektur i all ära, men ett "hem" ska se ut som en traditionell röd stuga med vita knutar. Det får gärna stå ett stort vårdträd bredvid. Konstigt att jag har just den bilden av ett hus i mitt inre. Den hör då definitivt inte ihop med min barndom. Förmodligen är detta en bild som tilltalar de flesta nordbor med lite sinne för nostalgi.

Även djur ska se ut på ett speciellt sätt. Hundar ska helst likna en setter om jag ska falla pladask. Jag uppskattar andra hundar också, men när vi skulle köpa en ny hund efter vår Humphrey, så gick det inte att tänka om. Hästar får se ut lite som de vill, men kor? De ska helst likna de gråbruna kossorna som finns i alperna, de med stora , snälla, bruna ögon. Katterna gillar jag hur de än ser ut. Det finns de som är snygga och stiliga och de som är runda och goa och de som liknar pantrar och de som inte liknar något annat. Vackra är de allihopa.

Mat. Vem har inte minnen av mammas mat? Och hur man försöker att följa hennes recept så blir resultatet sällan det samma. Jag älskar även mat som har sitt ursprung i de mest avlägsna delar av jorden, men mammas mat, eller rättare sagt mormors mat, den smakar "hemma".

Musik. Idag var jag på dagis och på frågan om barnen kunde någon julsång, fick jag höra allt från "Hej tomtegubbar" till "I ett hus vid skogens slut." Barnen kunde inga andra julsånger. Jag vill ju inte verka gammaldags och kritisk, men när jag tänker på alla dessa advents- och julsånger som jag kan och som jag har sjungit med mina barn, så tycker jag att dagens barn lever ett fattigt liv. "Stilla natt" är jul precis som "Hosianna" är advent. Andra må ha andra favoriter, men jag är övertygad om att alla har någon inre bild av en eller ett par särskilda sånger vid olika högtider.

Språket är intimt förknippat med vår identitet. Vi kan lära oss nya språk, till och med helt perfekt, men det inre språket är vårt modermål. På det språket kan vi uttryckka våra känslor bäst.
Vädret rår vi ju inte över, men i vårt inre är julen alltid vit, sommaren varm och skön, hösten har klar och hög luft och våren ger oss obegränsade mängder med blåsippor. Sen må det vara som det är i verkligheten, i vårt inre är det så som vi vill ha det.

Inre bilder, att återvända till i vår fantasi, att söka tröst hos och att förgylla våra minnen med. Inre bilder är viktiga, inte bara för mig utan för alla människor. Och de är olika för olika människor. Inre bilder som ger oss en egen identitet och som präglar oss hela vårt liv. Något att vara rädd om.