Och vad brinner du för?

Frågan i rubriken fick vi på pedagogdagen förra veckan, dagen som handlade om ledarskap. Frågan om elden har allt sedan dess borrat i mig. Den har skavt, oroat, utmanat - och inspirerat. Visst måste detta vara en grundfråga för oss människor, inte bara för ledare?
Frågan skär rakt in i hjärtat. Vad brinner du för? Var har du din lidelse? Vad är för dig det ytterst angelägna?
All eld och all lidelse i människors hjärtan, i företag och i uppdrag, måste struktureras och organiseras. Chefer tillsättas, ledarskap utvecklas. Tjänster tar sina former, beteckningar och befattningsbeskrivningar. Allt kompliceras och problematiseras. Arbetet med formerna tar alltmera av tiden och engagemanget. Hur går det då med lidelsen?
Frågan om lidelsen och elden måste delas av många om en människa inte ska brinna upp. Delad lidelse måste vara den ständiga strävan i arbetet.
En gammal beteckning av en ledare var: "kropp, som förmedlar värme och ljus". I NE beskrivs en ledare så här: "Ledare: Material med låg resistans, dvs med ett stort antal lättrörliga laddningsbärare".
Det som tidigare beskrevs som en enda kropp ses numera som många delar, lättrörliga laddningsbärare, som bildar en materiell enhet. Det låter som ett demokratiskt ledarskap, där många behövs. Där deras laddning ska nyttjas. Där deras lättrörlighet är viktig!
Det är allas ansvar att vara rädda om lidelsen och elden i det gemensamma uppdraget, oavsett om det är fråga om en styrelse, en tjänstorganisation eller ett politiskt parti. Men det är ledaren, som har som särskild uppgift, och ofta särskilt bra betalt, för att se till att värmen hålls!