Vårmorgon med dimma och råkall luft. Att ge sig ut i den känns nästan som en uppoffring. Men plikten kallar och när jag sedan kommer ut är det inte så hemskt som jag trodde. På förmiddagen en kort utflykt med äldsta dottern och barnbarnen till får och lammungar. Så fort vi har stigit ur bilen bräker hela fårskocken. Det är sällskapliga djur. Tvåårige Walter är mycket förtjust. Han klappar de små djuren och säger: Såja, lilla gumman! Det ligger lite hö utanför hagen och Walter delar ut det till fåren. Här får du mat, säger han. Det finns ett samförstånd mellan barnet och djuren.
Vid eftermiddagens trädgårdspyssel, i bländande solsken,får jag beröm av Walter. När vi, med förenade krafter, har fyllt en säck med gamla fågelfrön, säger han: Duktig mormor! Jag är stolt.
Som avslutning på vår dag får Walter, efter att ha flirtat med grannfrun, en bukett vitsippor av henne. Han strålar över hela ansiktet när han visar mig den. Försiktigt sniffar han på de späda små blommorna och säger sedan: De doftar! Han fick ta hem buketten!