Och plötsligt sjunger koltrasten igen! Än så länge lite trevande och rossligt, men den sjunger. Det går en skön rysning genom kroppen, av både vemod och vällust. Koltrastens sång är på något egendomligt sätt inkarnationen av vårens glädje och smärta. För hur konstigt det än må låta, "det gör ont när knoppar brista".
Det finns en liten berättelse om en zenbuddhistisk munk som drog fulla hus vid Sorbonne i Paris. När han just skulle börja sin föreläsning om livets mening, började en koltrast sjunga utanför fönstret. De ljuva tonerna letade sig in i salen och den fromme mannen förblev tyst en stund, lyssnande till fågelsången. Sedan sa han bara: "Lyssna, det var detta jag ville säga er. Jag har inget mer att tillägga."
Så om ni känner ett stilla vemod trots vårsolens intensiva strålar, lyssna till koltrasten som sjunger till både glädje och tröst.